I Svenska Journalen 1934:42 säger Anna att det var en snäll tant som gav henne pengar för att resa till Paris och förkovra mig i språk. Hon tyckte att det var dumt att jag skulle sätta mig fast på en bank i Sthlm. Nej, jag skulle uti världen och studera tyckte hon. Och jag kom också att färdas genom åtskilliga länder på kontinenten, innan jag kom hem. Jag låg vid Sorbonne och studerade och hade en underbar tid.,.. När mina pengar tog slut, tog jag plats som barnjungfru i en engelsk prästfamilj. Ja, det kändes ganska lustigt att så där förflyttas från universitetslivets sorglösa Paris-dagar till att gå och dra en barnvagn på moddiga trädgårdsgångar i England. Det var em. en upplevelse som jag haft mycken nytta av inte minst ur barnavårdssynpunkt. Sen kom jag till Österrike. Det var en ganska spännande upplevelse för en adertonåring – då åtminstone. Jag fick nämligen på egen hand göra upp resplan och ta mig fram bäst jag kunde. Vi hade haft fler krigsbarn hemma i mitt hem, och det var till en av dessa familj jag skulle.
[Vilka uppgifter hon hoppas kunna ta itu med i stiftet:]
Spädbarnsvården måste höjas… Samla prästfruarna till diskussioner och gemensam samvaro. “Det är ju en ganska betydelsefull uppgift, som vilar på denna “kår”, och de t gäller att ömsesidigt stödja och hjälpa varandra. I Norge har man redan länge haft föreningar för prästfruar, och just i dagarna har biskopinnan Aulén i Strängnäs samlat “sina” prästfruar till ett gemensamt möte, där olika frågor diskuterats. Själv tycker jag det skall bli mycket roligt att ta itu med min nya uppgift.”
Ur: Svensk Veckotidning (Sv. Missionsförbundet) 3.3.1978 ”Hon är fascinerande och oerhört levande. Hon har nära till ett stort, varmt leende, men hennes ansikte röjer också drag av sorgsenhet. ”Efter pensioneringen kom heltidsarbetet… Visst vet jag vad ensamhet är, säger hon och det är nu man skymtar dragen av sorgsenhet. Jag har varit ensam 27 år och varje dag sedan min make dog har jag bett att få dö. Hennes svar är chockerande.”
Men ditt liv verkar ju så innehållsrikt, hur kommer det sig att du längtar efter döden?
”Jag vill återse min make. Och så vet jag ju att det är så mycket bättre på andra sidan.”
Men din livssyn är ju positiv?
”Ja, jag ser positivt på livet. Och jag vill använda sista droppen. Men det hindrar inte att jag längtar efter att få dö, eftersom det är bättre där borta.”
Döden är inget skrämmande för Anna, men hon ryser vid tanken på alla, som måste dö ensamma. Därför har hon också anmält sig för att sitta hos döende, en uppgift som kan vara nog så svår. Men svårigheten övervinns av vetskapen om behovet av en hand, en röst, en närvaro. Och det är så man ser Anna, en människa med öppna händer, som generöst delar med sig, allt för att bryta isoleringen. (Intervjuare: Christina Lundgren)
Ur UNT 18.11.1980: Anna Bohlin, 79 år, läser tre kurser vid universitetet.
För två år sen började jag läsa på universitetet igen. Då läste jag konsthistoria sedan tog jag en kurs om Sydostasien. Nu läser jag två kurser förutom vårdspykologi näml. kvinnofrågor och religionspsykologi.
”I kursen kvinnofrågor försöker vi, genom att leta i historien, att ta reda på varför kvinnan idag fortfarande är förtryckt. Jag har alltid tyckt att kvinnorna ska engagera sig utanför hemmet och inte acceptera att bli skuggor av sina män.” [Hennes två systrar har disputerat.] “Det är bara jag som hoppat av kulturvagnen.”
Till biskopinnans mer inofficiella uppgifter hörde att delta i olika föreningar. ”Men när jag ville bli ledamot för folkpartiet i landstinget blev min man betänksam. Han tyckte att han i sin tjänst skulle vara opolitisk, och att jag inte heller öppet skulle tillhöra något parti. Men så blev det i alla fall….Jag har alltid tyckt att kvinnorna ska engagera sig utanför hemmet och inte acceptera att bli skuggor av sina män…. Den religiösa mystiken står för det innersta, för värmepunkten i religionen. Kyrkan stelnar så lätt i formen och blir traditionsbunden. I stället behöver den glädjen. Jag beklagar den nya, traditionsbundna rörelsen inom kyrkan som kallas Synoden. Man tror inte tillräckligt på den Helige Ande om man måste stödja sig på traditionen. Det var just det som Kristus gjorde uppror mot.”
”Jag kopplar av med att brodera och sticka. Någon gång ser jag också på TV.”