Sammanfattning av “raka linjen” på farsidan:
Bernhard Bohlin (1857-1941) var son till
Johan (Jacob) Jonsson (1811-1869), som 1831 tog namnet Bohlin.
Han var son till
Jon Halvardsen Killingröd (1776-1830) som c 1811 flyttade från
Enningdalen i södra Norge till Naverstad i Bohuslän.
Ytterligare norska förfäder är kända tillbaka till 1650-talet.
NORGE
Låt oss börja med de tunna norska rötterna och min generations far/alt.mor/fars-farfarsfarsfarsfarfar, som hette Jens! I Idds härad, 3 mil från Halden, strax norr om gränsen till Bohuslän föddes nämligen Halvor Jensen omkr 1656 och hans far, Jens, var väl född på 1630- eller 40-talet. Halvor bodde på gården Gipsrud och fick en son Jens Halvorsen omkr 1687 och dog 1744 (88 år!). Då var sonen Jens trolovad sedan 1742 med Lisbet Andersdatter. Jens bör ha varit omkr 90 år (!) då han dog 1777
Deras son Halvor Jensen fortsätter kedjan Jens-Halvor-Jens…. Han föddes på Solangsten i Enningdalen 1744 och blev trolovad 1773 med Ingeborg Johnsdatter, f 1750 på Signeböen i Enningdalen. Bägge dog 1824 på Killingröd i Enningdalen.
Sonen Jon Halvordsen Killingröd föddes 1776 på Signeböen. Han vandrade halvmilen över gränsen ner till Naverstad och 1811 fick han en (u ä) son med pigan Christina Tollesdotter.
SVERIGE
NAVERSTAD (socken i Bohuslän ingick i Bullarens härad, ingår sedan 1971 i Tanums kommun)
En utvikning om Christina Tollesdotters bakgrund. Hon var dotter till bonden Tolle Bryngelsson, f 1754, och Ingebor /utan -g!/ Larsdotter, f 1750.
/Deras föräldrar och deras föräldrar i sin tur är inskrivna som boende i i gårdarna Hålkekärr, Österröd, Ulseröd, Rörmoen och Änghagen i Naverstad./
Christina föddes 1783 på Rör. 1797 dog Tolles moder, Kjerstin Jonsdtr, f 1732, och familjen flyttade till fadern, Bryngel Engelbrektssons gård, Ulseröd i samma församling. 1811 bodde en gift bror till Christina på samma gård och den bestod då av två stycken 1/4 mantal, alltså små enheter.
I födelseboken står under 1811, sept:
/Födelsedatum/: 5 /Dopdatum/: 6. Pigan Christina Tollesdotters från Ulseröd i Naverstads socken oäkta son: Johannes. Fadren namngavs vara Drängen Jon Halvardsson fr. Killingeröd i Enningdalen. Dansk /medborgare/. Norge. V/ittnen:/ Anders Andersson i Hålkekärr, Anna Matthisdtr fr. Ulseröd.
Fadern var alltså nu 35 år och modern 28. De första åren bodde hon kvar hos föräldrarna på Ulseröd med sonen Johannes Jonsson. 8.7.1818 undertecknar sognepresten i Idd ett flyttningsbetyg för “Ungkarlen John Halvordsen av gaarden Signeböen i Enningdalen”. Han var född 1776 och döpt den 10 nov, men födelsedatum är inte angivet. Han “har fort et redeligt og ordenteligt Levnet, og er ikke behaeftet med offentligt Aegterskapslöfte”.
9 okt 1818 gifte de sig och Jon antecknades som måg på Ulseröd. “Redan” 26.4.1819 föddes “Norrmannen, hälftenbrukaren /=arrendatorn/ på Backa Jon Killingeröd och dess hustru Christinas barn Anna Maria. /Moderns ålder/ 36″.Då hade Jon alltså fått ett eget ställe.
Men den då 8-årige Johannes bodde kvar på Ulseröd hos sin morfar. 1823 dog mormodern Ingebor vid 72 års ålder “av ålderdom” För åren 1820-24 saknas husförhörsbok, men redan 1821 hade tydligen Jon med familj flyttat tillbaka till Ulseröd. Enligt födelseboken föddes nämligen Christina den 13.11.1821 av “Inhysesmannen Jon Halfvardson och dess hustru Christina Tollesdotter på Ulseröd”. Inhyses innebar att han inte deltog i jordbruket och det kan förklaras av en muntlig tradition att han skulle vara kreaturs- eller hästhandlare. (Enligt dottern Klaras uppgift till sin dotter Olga, var han just kreaturshandlare). “Pappa B” (=Bernhard Bohlin) har i sina minnen återgett några historier som pappan berättat om sin barndom, t ex att de åkte skridskor på Bullaren på stora kreatursben och att han en gång var nära att drunkna (I så fall…).
1824 flyttade familjen till Rör och när sonen Halfvard föddes den 3.5.1824 angavs fadern som “Bonden Jon Halfvordson i Rör”. I husförsboken verkar Johannes insatt i efterhand tillsammans med familjen och anteckningen “Flyttat vet icke vart” verkar avse honom. Jons tid som bonde blev kort och familjen flyttade någon gång före 1830 till torpet Intagan under Tyft och där dog “Mannen John Halfvordson” den 3 maj 1830 i lungsot. 54 år gammal.
Morfadern “änklingen, undantagsmannen Tolle Bryngelsson” i Ulseröd hade gift om sig 1829 (vid 75 års ålder!) med soldatänkan Anna Andersdtr, f 1772 (alltså då 56 år), men när han dog där 1836 vid 82 års ålder, var han åter änkeman sedan 1832.
Då Christina blev änka 1830 var hon 43 år och hade – utöver Johannes, som då redan flyttat ur socknen – de tre barnen Anna Maria, 11, Halfvard, 6, och Christina, 4. Hon flyttade flera gånger, och barnen fick – sedan de konfirmerats – allteftersom tjänst på olika håll. Maria flyttade ut som piga till Tanum och Skee när hon var c 17 år och Christina tjänade piga på Tormoseröd i Lurs församling när hon var 15-17 år. Omkr 1840 bodde änkan Christina som inhyses med Halvard och dottern Christina i sin barndomsgård Ulseröd, som då ägdes av hennes omyndiga brorsbarn. Där bodde också gränsridaren Lorentz Björkman, f 1793 i Göteborg, alltså c 47 år, och hos honom blev den 17-åriga Christina piga. Han flyttade med henne till Wassbotten 1842 och 1843 tog de till sig änkan, fattighjonet Christina Tollesdotter, “utfattig, på socknen”, som dog där i mars 1844, 63 år gammal. I dec året före hade Lorentz och Christina tagit ut lysning, i jan 1844 fick hon en dödfödd gosse och fyra dagar efter att mamma Christina gick bort gifte de sig. I samband med detta flyttade Christinas syster Anna Maria till dem från Skee. Tre år senare bodde gränsridaren Lorentz Björkman, med hustrun Christina och dottern Sofia Christina som inhyses (hyresgäster) på Hålkekärr i Naverstad och hos dem fanns då också syskonen Anna Maria och Halvard som piga och dräng.
Nu är det dags att följa de fyra syskonen var för sig, även om de visar en rörande sammanhållning och dyker upp i varandras liv.
JOHANNES JONSSON = JOHAN (JACOB) BOHLIN f 1811
Vi har följt Johannes fram tills han försvann ur sikte. Eftersom husförhörsboken saknas för åren 1821-23 är det svårt att veta om han fortsatte att bo på Ulseröd hos morfadern eller följde med familjen till Rör, men i nov 1828, då han alltså var 17 år, flyttade han till Tanum och kom först till gästgivaren Alexander Bohlin på gästgivargården i Hede, men flyttade 1829 till Östergården i S Säm i samma församling, som dräng hos en bonde med ett 3/8-dels hemman.
I nov 1831 har han flyttat Vanäs, dvs till Karlsborg. När han började kalla sig Bohlin (efter husbonden på Tanums gästgiveri?) vet jag inte. I kyrkboken för 1831 finns i alla fall “J. Bohlin” som artillerist nr 16 vid 4:e Depotkompaniet av Kungl Göta Artilleri-regemente i Karlsborg. Prästerna skulle också sätta betyg på församlingsbornas förmåga att läsa och förstå och Johan Bohlins betyg är höga: “a” resp. “a”.
I en egenhändigt undertecknad tjänsteförteckning från 1843 skriver Johan Bohlin att han blev antagen till artillerist vid Göta Artilleriregemente den 16 nov. 1831. (Då “approberades 6 år capitulanten”, dvs han blev anställd soldat med kontrakt på sex år.) Han hade alltså blivit värvad soldat vid detta regemente, som eg. var placerat i Göteborg, men som sedan våren 1830 hade ett depotkompani vid fästningsbygget i Karlsborg. Han måste redan från början ha antagits till befälsutbildning för han var mycket yngre än de andra artilleristerna och måste ha fått följa någon sorts utbildning (i Göteborg fanns det en befälsskola inom regementet), för den 2 juni 1833 undergick han 2:e-konstapelsexamen och blir strax efter befordrad. I Generalmönsterrullan för detta år antecknas också hans längd: 5 fot och 7 3/4 tum = medellängd.
Den 27 sept 1837 följde 1e-konstapelsexamen. Från den finns hans betyg bevarat: Skrivning: Fullgod; Aritmetik: Fullgod; Planemetri: Försvarlig och Artilleri: Försvarlig. (Betyget var inte strålande – det fanns också betygsgraderna Berömlig och Utmärkt. Detta är första gången han kallas Johan efter vad jag sett.) I Generalmönsterrullan för 1837 antecknas att han har urmakeri som hantverk (andra var skräddare, skomakare osv). Bland “Pappa Bs” minnen finns också historien om pappa Johans första klocka och att han sedan blev en skicklig urmakare.
I november 1837 begärde han avsked från Göta regemente och blev i st. antagen till underofficer, sergeant, vid Pioniercorpsen. Pionjärkåren bestod av dömda soldater som sattes i straffarbete för att bygga Karlsborgs fästning och där avancerade han till fältväbel 1839.
I november 1842 fick han begärt avsked från kåren och blev i st. antagen som sergeant vid Västgöta Regemente och i december kommenderad till tjänstgöring vid Pionjärerna, men med skyldighet att vara med regementet vid de årliga vapenövningarna.
1843 upphörde Pionjärkåren och ersattes av Kronoarbetskåren. Som konsekvens av denna omorganisation av Fångstyrelsen fick han 1845 på egen begäran ett hedrande avsked från Västgöta regemente och konstituerades samtidigt till fanjunkare vid Kronoarbetscorpsen.
Några notiser från dessa år finns i handlingarna: 1841 hade löjtnant von Schantz blivit knivstucken av en fånge som han hämtat efter att denne rymt. “Fätväbel Bohlin hjälpte till att hålla fången.”
I mars 1843 fattade Kungl Maj:t beslut efter hemställan “att, då Fätväblarna vid Pionjärkåren i Karlsborg Bolin och Hederstierna, ådagalagt oförtrutet nit och omsorg för befrämjande av det förlidet år införda, betydlig besparing medförande, nya matordnings- och utspisningssättets framgång, OSS måtte täckas bevilja dem emot till följd härav ökade göromål avspeglat särskilt arvode, hava VI funnit gott i Nåder tillägga Bolin och Hederstierna vardera en gratifikation av Femtio Riksdaler Banco”.
Vi kan ju bara spekulera hur de möttes, men resultatet blev i alla fall att fältväbel Johan Bohlin tog ut lysning med Mamsell Gustava Catharina Westerlind i Skövde i oktober 1840 och att vigseln ägde rum den 6.1.1841.
WESTERLINDS I SKÖVDE
Plats för en utvikning om Gustava Westerlind: Hon var född i Skövde den 14.8.1818 som dotter till Karduansmakaren (sämskinnsgarvaren) Jan/Jean/Johan Westerlind och hustrun Clara Maria Schröder. Jan var född Horn (2 mil N om Skövde) 8.4.1789 (Hans föräldrar har jag inte hittat, så där kommer jag inte längre bak i tiden.)
Han dyker upp som 16-årige drängen Jan Larsson i Skara 1805 och flyttade som gesällen Jean Westerlin till Gränna 1814, men flyttade samma år till Skövde och gifte sig i dec 1815 med Jungfru Clara Schröder, född 1783, alltså sex år äldre.(Alltifrån att hon flyttade in i Skövde 1815 anges hennes födelseår vara 1782 – men födelseboken är tydlig!)
Hon var född i Bellefors (4 mil N Skövde), men flyttade till Skövde från Horn(!) 1815. Hon kom från en smedsläkt som rörde sig runt flera bruk i Värmland: Visnum, Lungsund, Lillefors och Varnum (svåra att följa). Som 15-åring ska hon ha varit barnflicka åt John Ericsson (f 1803) på Langbanshyttan, vilket dottersonsonen Jacob (James) Gabriel förgäves hänvisade till i ett brev till John Ericsson i USA med bön om hjälp. (Om Ericsson nånsin fick brevet, så svarade han i a f inte på det.) Clara står som “piga” i inflyttningsboken, men flyttade tydligen in hos Jean direkt, så de bör ha träffats tidigare. I vigselboken benämns hon “jungfru”, vilket var ett snäpp högre på statusskalan. “Pappa B” berättar att i hennes brudpsalmbok hade fästmannen skrivit: “Tag denna Bok utaf Wästerlind till Ett kiärleeks band här i lifvet och Min Vän i Döden blifver.”
De fick en son Sven Johan i juli 1816 (7 mån efter vigseln, 9 mån efter lysningen, då var Clara 34 år). Han var helt blind och dog ogift 1842, 21 år gammal. I “Pappa Bs” minnen återger han några minnen som mamman berättat från sin barndom, t ex att brodern var en duktig violinist. 1818 föddes så Gustava Catharina och 1821 föddes Justina Carolina, som dog redan 1823. Johan Westerlind blev utnämnd till borgare och mästare i karduansmakaryrket 1817 och benämndes rådman 1826. Han ägde den tomt, Mäster Anders tomt, där garveriet låg i kvarteret 49. När han dog i i maj 1848, 58 år gammal, blev det alltså änkan och Gustava som ärvde honom. Änkan flyttade till Johan och Gustava i Karlsborg och fanj. J.Bohlin står som ägare av svärfaderns tomt.
KARLSBORG
27.2.1841 flyttar (den nygifta) “Fru Bohlin” från Skövde till Karlsborg med betyget “välfrejdad”. Det fanns en hel del byggnader innanför murarna, men i vilken de bodde vet jag inte.
Den förstfödde gossen Johan Albert Anselm föddes och dog 1842 enligt “Pappa B”, men jag har inte hittat honom i någon kyrkbok.
Den 18 april 1843 föds Clara Justina Albertina i Skövde. Vid dopet i Skövde var mamsell D.Hoppenrath en av faddrarna.
22.9.1845 föds Johan Justus, också han både född och döpt i Skövde.
27.7.1847 föds Selma Mathilda Ingeborg i Karlsborg.
22.5.1849 föds Hulda Aurora i Karlsborg. Bland faddrarna fanns både major Schantz och kapten Zetterlund.
15.10.1852 föds Hilda Rosalia i Karlsborg. Först bland faddrarna står fanjunkare Hederstierna.
4.2.1855 föds Jakob Gabriel i Karlsborg. Nöddop 22.2, “confirm. dop” 4.3. Först bland faddrarna står länsman Håkansson med fru.
1849 flyttar både Johans bror Halvord Jonsson in som dräng och systern Anna Maria Jonsdotter som piga, men Halvord flyttar redan 1850 till Tanum. 1855 flyttar Gustavas mamma, änka sedan 1848, från Skövde till Karlsborg. Hon är då 72 år.
I oktober 1855 får fanjunkare Bohlin permission för att som Bevakningsbefälhavare tjänstgöra i Varbergs fästning och i december samma år blir han förordnad till Befälhavare för inre bevakningen i Varbergs fästning.
VARBERG
Detta foto förvaras nu av Gunnars sondotter
Ulla, g. Andersson, Saltsjöbaden, (2020)
“Pappa B”: “1856, flyttade min far /han var då 45 år/ till Varbergs gamla fästning, som då användes till straffanstalt för livstidsfångar. Han blev där bevakningsbefälhavare, stod därmed såsom närmaste man till högste befälhavaren på fästningen, major Gyllenhammar. Far måtte tagit emot denna sin tjänst till en början endast på förordnande och hade därför låtit familjen stanna kvar i Karlsborg. Som han icke rätt trivdes med tjänsten vid straffängelset, lär han, efter vad mina systrar berättat, varit besluten att vända åter till Karlsborg. Detta beslut hann han dock aldrig sätta i verket, ty en vacker dag står mor med en del bohag, hela barnaskaran /sex barn 13 – 1 år/ och mormor inför honom. Om denna hennes flyttning berodde på missförstånd eller därpå att hon så gärna ville till Varberg, vet jag ej. Alltnog, efter detta var det ingen annan råd än att stanna där man var.” (Flyttningsbetyget är utfärdat i Karlsborg 8.8.1856.)
“Den bostad som uppläts åt Befälhavaren är belägen på nedre fästningsavdelningen, strax innan man kommer in i det övre valvet Den länga i vars västra ände vi bodde, ligger gentemot den övre fästningens norra mur (…) Om jag ej minns orätt, bestod denna vår bostad av 4 rum och kök.”
Efter att ha blivit hotad till livet “väl ock en del andra omständigheter, gjorde att far längtade bort från straffängelset. När så befälhavartjänsten vid Kronohäktet, som också är beläget inom fästningsområdet, på ett avgränsat område i dess nordvästliga hörn /byggt 1852/, blev ledig, sökte och fick far denna tjänst. Här funnos inga livstidsfångar utan endast sådana som dömts till högst 2 års cellfängelse. Förutom befälhavaren bestod hela personalen av en s.k. vaktmästare, 3 manliga och 1 kvinnlig konstapel.” “Vår bostad nu kom att bestå av ett ensamt, strax inpå fängelset liggande hus med 4 rum och kök på nedre botten samt två vindsrum. Trädgårdsland hörde ock till såväl invid bostaden som på ´flaggbacken´. Far hade sitt ämbetsrum i fängelsebyggnaden, dit han hade egen nyckel.
I okt 1861 blev Johan Bohlin vik. befälhavare vid Kronohäktet och i mars 1864 fick han konstitutorial på tjänsten.
1866 blev han anklagad för tjänsteförsummelse, eftersom han slarvat med “bokföringen” av fångarna, vilket lett till att en fånge fått sitta alltför länge i arresten, och efter att ha låtit vaktpersonalen handla åt fångarna utan att ha tillräcklig tillsyn över verksamheten. I ett protokoll skriver kommendanten att Bohlin “i fråga om noggranna anteckningar med vad mera till ordningen hörer på senare tiden visat sig högst slarvig och är genom distraktion understundom oförmögen att reda varken ett eller annat”
I ett brev till landssekreteraren skriver kommendanten i dec 1866 att Bevakningsbefälhavaren “som man i vilket avseende som helst har svårt att lita på, är enligt min åsikt lika mycket felaktig som vaktknektarna”. Domen för tjänsteförsummelsen blev böter med en månads löneavdrag.
“Pappa B”: “Far var en mycket religiös man. När och var han kommit till kristlig väckelse vet jag ej. Hans religiösa läggning var nog dock rätt lagisk. En mera evangeliskt frigjord ställning gavs honom dock omsider genom studiet av Pietisten. (…) Bland fångarna sökte far också öva själavård genom samtal och genom att till dem låna religiösa böcker. (…)Troligen hade far ej mycket glädje av sina omvändelseförsök.”
För att övergå till familjen så föddes Isak Bernhard i Varberg den 12 febr 1857. Bland faddrarna fanns kommendanten, major Gyllenhammar och hans son löjtnant Gyllenhammar, fångpredikanten A N Nordblom, befälhavaren vid cellfängelset Claes Pihl och deras fruar.
Sedan följde enligt “Pappa B”: “min yngste bror Karl Otto, f. 59 8/4. Han var en enkel, snäll gosse, men råkade i skolan en gång alldeles ofrivilligt skada med en kniv en kamrat i ögat. För detta fick han lida mycket. Om dessa omständigheter gjorde det eller andra, vet jag ej. Men ej långt efter missödet i skolan blev Karl sjuk på ett underligt sätt. Han liksom vissnade bort och dog i början av 1872″ (13 år).
Ebba föddes och dog 1861 och samma år dog “mormor” Gustava. 1863 föddes Magnhild Julia, men hon dog efter några månader. Sommaren 1868 fick Johan Bohlin två månaders tjänstledighet med stöd av läkarintyg att ena lungan var angripen och han reste då till Falköpings och Söderköpings brunnsanläggningar. Utöver “Pappa Bs” minnen kan man få ett intryck av Johan eller Johan Jacob, som han då skriver sig med ett på egen hand tillagt förnamn, genom de brev som han då skrev hem och som kusin Björn har ärvt och som finns avskrivna. De är ganska prosaiska, men han skriver också om sin tro.
Sommaren efter for Johan Bohlin till Göteborg, bl a för att proviantera, och blev förkyld på hemresan och så tillstötte komplikationer så att han avled den 27 aug.1869. Hans gravsten finns på Östra kyrkogården i Varberg, nära ingången från Ö.Vallgatan.
Johan Jakob Bohlins gravvård på Varbergs östra kyrkogård
Gravstenen syns mitt på bilden, som är tagen från ingången där Kyrkogatan mynnar i Östra Vallgatan. Graven har nummer 2 03 667, kvarter 3, plats 667.
Bernhards tre yngre syskon hade ju då redan gått bort, så han var det yngsta barnet, 12 år gammal. Änkan Gustava flyttade med barnen till ett hus inne i Varberg och det blev auktion på deras saker. I sept. 1876 undertecknar Gabriel Jacob (i East Nantucket) en fullmakt för mamman att sälja även hans arvslott, 1/14-del av sterbhusets ägande 2/3 av tomterna nr 10 och 17 vid Kungs- och Torggatorna i Varberg jämte derå befintlig källarbyggnad samt tillskiftad utmarksjord.
VEDDIGE och VARBERG
Bernhard hade börjat i Varbergs treklassiga elementarläroverk 1866 och tog efter gymnasiestudier i Göteborg studenten i Uppsala vt 1877. Mamma Gustava flyttade 1883 till Kullagård i Veddige (2 mil norr om Varberg) tillsammans med döttrarna Selma och Hilda. Hon var hyresgäst hos possessionaten Oscar Björkman. Jag har inte kunnat finna att han var släkt med hennes svåger gränsridaren, vilket skulle kunnat förklara att hon flyttade just dit. De flyttade tillbaka till Varberg 1886 och där dog Gustava 24.8.1903, 85 år. Hon ligger begravd på S:t Jörgens kyrkogård tillsammans med dotterns familj med fanjunkare Verner Johansson (gravplats 11 och 12).
JOHANS OCH GUSTAVAS BARN
1. Johan Albert Anselm, f o d 1842
2. Klara Justina Albertina, 18.4.1843-1909. Enligt Pappa B spelade Klara piano, (studerade i Skövde, vad? Fastern Maria Jonsdotter hushållade då för henne). Hon vistades en tid i Köpenhman för att lära sig sy hattar. Gift 1869 (samma år som fadern dog) med fanjunkaren Carl Verner Johansson, 19.9.1840-1927. Hans föräldrar var lantbrukare i Foss i Bohuslän och sedan han vid 18 år ålder tagit värvning vid Bohusläns regemente, bodde de en tid i Möllebacka i Hede (Tanum), Svenneby och (fr 1881 i) Tossene och (fr 1887) i Fjällbacka. Han slutade som fanjunkare vid regementsexpeditionen i Backamo. 1893 flyttade han till Varberg och var under några år kring sekelskiftet gymnastiklärare vid realskolan, men “höll sig /sedan/ helt undan offentlig verksamhet och framlevde sitt liv i lugn och ro.” 1900 bodde Verner, Klara och de två barnen Olga och Axel på Platsarna nr 20 i Varberg.
Barn:
(1) Ellen Nancy (Johansson) f 1869 i Hede d 1952 i Borås, hade fotoateljé i Kristianstad,(1900 = fotografbiträde där) Ystad, Hässleholm (Ängelholm?) och från 1932 i Borås. Hon hade en son u ä Hjalmar, f 1902 i Asarum (Blekinge), som efter 1952 tog namnet Rosenhage och som var kontorist vid Wiskadals fabriker i Borås. Han dog 1969 i Borås, og och utan barn och är begravd tillsammans med modern i Varberg.
(2) Alfhild Anna f 1871 i Hede (ska ha dött mentalsjuk före 1909).
(3) Hjalmar Leopold Werner, f 1873 i Hede, d 1874.
(4) Walter Georg, f 4.9.1875 i Hede. (Carlsson Johansson) Utvandrat till USA? (Ej i förteckningen över döda i Fjällbacka före 1898)
(5) Olga Teresia, f 1876 i Svenneby. Hon tog hand om pappan de sista åren i Varberg och dog och begravdes där 1952. Ett brev från henne till “Pappa B” 1938 med släktuppgifter finns bland plånboksbreven.
(6) Hjalmar Leopold Verner, f 1881 i Tossene, d 18.8.1883.
(7) Hildur Klara, f 1878 i Svenneby, d 13.8.1883..
(8) Bernhard Hugo Valdemar, f 25.5.1883 i (Kisteröd) Tossene, d 12.6.1883.
(9) Axel Bernhard, f 23.4.1884 i Tossene, (Kvar i Tossene t 1890. Ej död i Fjällbacka före 1890).Utvandrat till USA?
(10) Torborg Emilia, f 1886 i Tossene. d 1886.
(Tre av barnen dog alltså inom två månader 1883! En av sönerna levde i USA, enligt dödsnotisen efter pappan 1927.)
3. Johan Justus,1845-1859, lärling hos målarmästare Lundberg i Varberg.
4. Selma Mathilda Ingeborg, 1847 – tidigast 1928. Enligt Pappa B var hon några år anställd i Nilssons manufakturaffär i Varberg. Höll några år skola för några flickor i Varberg (särskilt döttrarna till affärsmannen Nordblom).Skötte modern och begärde efter hennes död tio års lön, vilket ledde till konflikt med systern, enligt brev till brodern Gabriel 1904. Hon blev senare döv och mentalsjuk och intagen på hospitalet i Vänersborg där hon dog och begravdes 1930. “Hon hade mindre duglighet i livets allmänna värv och var mycket saktfärdig”, enligt “Pappa B”.
5. Hulda Aurora, 1849-1902. Flyttade 1870 till Rolfstorp, som guvernant (?). Utbildad till småskollärare. Flyttade 1882 till USA (33 år då).Vistades först hos brodern, hade sedan tjänst hos en professor vid Augustana-synoden. Gift med en änkling David Johns i Madera, Val. Ett brev till Bernhard 8.3.1901 är avsänt från ett mentalsjukhus i Stockton, Val. “David skrev nyligen att han ska hämta hem mig.” Inga barn.
6. Hilma (kallad Hilda) Rosalia, 1852-1927. Flyttade 1880 till Mölltorp (Skarab) och så tillbaka till modern i Veddige 1883. Var husjungfru på olika håll. 1922 arbetade hon sedan flera år hos fröken Ida Sjögren i Göteborg och visade då “sin duglighet och sitt angenäma väsen”. Sedan flyttade hon till systern Klara i Varberg. “Pappa B” till Gabriel dec 1926: “Sedan Johanssons hushållat slut på hennes pengar, sände de henne (i jan 1926) hit. Ligger ständigt.” Dog i dec 1927 hos Bernhard i Hille och är begravd där. “Blev konstig på det sista”, enligt Pappa B.
7. Jacob (James) Gabriel, 1855-1937. Tillförs senare.
8. Isak Bernhard, 1857-1941. Se nedan.
9. Carl Otto, 1859-1872. Dog i nervfeber. “Pappa B”: “Han var en enkel, snäll gosse, men råkade i skolan en gång alldeles skada med en kniv en kamrat i ögat. För detta fick han lida mycket. Om dessa omständigheter eller andra gjorde det, vet jag ej. Men ej långt efter missödet i skolan blev Karl sjuk på ett underligt sätt. Han liksom vissnade bort och dog i början av 1872. Jag minns huru jag julen 1871 kom hem till Varberg från skolan i Göteborg. Jag var då glad och leksam. Bror Karl såg då så djupt vemodigt och lidande på mig. Den blicken är det mitt sista minne av denne min yngste broder.”
10. Ebba, f o d 1861.
11. Magnhild Julia, 1863-1864.