PM om Robert Bohlin, 11 juni 1902 – 29 april 1922 (EB 11.3.2012). Roberts resedagbok 1922.
Robert var yngst av de nio barnen till prosten Bernhard och Hilda Bohlin, av vilka dock två dött som små. Han avlade studentexamen i Gävle i juni 1920, och gick därefter praktikkurser, bl a på ASEA i Västerås, med sikte på att söka till elektroteknisk utbildning på teknisk högskola hösten 1922.
Tillsammans med civ.ing. Iwan Lundell från Gävle (född 1898), som behövde kurera sig i Italien och som skulle hjälpa Robert med en förberedande matematikkurs skulle han vistas i Arco. Den 27 januari lämnade han Stockholm, passerade Berlin och mötte Lundell i Dresden den 28:e, där de stannade en vecka p g a tågstrejk. I Innsbruck anslöt sig den 14 februari Roberts klass-kamrat Martin Lindmark (f 1901 i Gävle, civ.ing vid CTH 1925, byrådirektör vid Patentverket 1931-67, död 1977). Tillsammans for de in i Italien och kom till Arco den 17 februari. De bodde en natt på ”Hotell Bellevue”, men flyttade sedan till ”Villa Emilia” och den tyska Frau Flamm med dotter, vilka tog väl hand om dem.
21 februari skriver han hem att studierna nu tagit fart, 8h/dag. Den 9 mars skriver han att de sparar för hemresan i början av maj, men den planerade avstickaren till Paris blir för dyr. Möjligen i stället till Rom. De gör promenader till Tusculum och blir inbjudna på baler på Casinot, där de tillbringar en del tid. 9 april skriver Robert hem att de läser intensivt och att han nog inte hinner resa ner till ”stöveln”. Iwan Lundell ska stanna hela året, så han och Lindmark får resa ensamma söderut och så ska Robert möta dem i Venedig. Roberts anteckningar i sin fickdagbok slutar den 4 april.
Värdinnorna tycks ha blivit oroliga av att Robert var sjuk och hade meddelat systern Nanna, som arbetade som sjuksköterska i Paris, att döma av ett odaterat brev till henne från Robert, där han beklagar damernas initiativ, eftersom han bara drabbats av en influensaepidemi. Den 24 april skickar Lundell ett telegram till föräldrarna och till Nanna att Robert var svårt sjuk i meningit (hjärnhinneinflammation) och att Nannas närvaro vore önskvärd. Läkaren i Gävle trodde dock snarare att det var tyfus. Hon hann till sjukbädden, men Robert var för det mesta medvetslös tills han dog den 29 april, med systerns hand i sin, ”efter nio dagars sjukdom”. En professor och två andra läkare var ditkallade och företog en lumbalpunktion och antog att det handlade om tuberkulös meningit, men resultatet av analysen av lumbalvätskan är inte känt.
Nanna hade hoppats att systern Daddy, som studerade konst i Paris, och hennes fästman läkaren Ivar Palmer skulle hinna fram innan Robert gick bort, men de kom först några dagar senare, eftersom de varit på resa i Tyskland och inte nåddes av sjukbudet förrän de återvänt till Paris. För att ge möjlighet att Robert skulle kunna begravas i Sverige blev han balsamerad och lagd i en blykista med ett glasfönster, men transportkostnaden visade sig bli oöverstiglig och i stället begravdes han på den protestantiska kyrkogården i Arco, som Nanna beskriver i brev den 2 maj: ”Kyrkogården här är så vacker med höga susande cypresser. Loe (Robert) står i gravkapellet med ljus brinnande kring sitt läger och blommor, blommor!”. Nanna umgicks med Iwan Lundell, Martin Lindmark och en svensk-finländska, fröken Mattsson, tills Daddy och Ivar Palmer kom dit och de sedan for tillbaka till Paris den 23 maj.
I en dödsruna står det om Robert: ”Lidelsefullt hängiven sin elektriska mekanik, hade han redan hunnit överraska genom originella och nya uppslag. I hans musikaliska begåvning flödade en rik åder och hans anspråkslösa och tillbakadragna väsen hade förskaffat honom många vänner”,
I maj året efter besökte Roberts äldste bror Gunnar tillsammans med sin hustru Friedel Arco och bodde i Villa Antonie. De satte det stenkors på graven som fortfarande står där. Senare har Daddys son Björn Palmer med sin hustru Marja besökt Arco flera gånger.
Roberts Mor skriver till Nanna omkring 1 maj att Iwan Lundell hade en bror som kommit hem från England med TBC och att en syster troligen också hade TBC. Men Robert hade sagt ”att ingen fara var för hans lungor fast bröstet var klent”. Även Iwan led dock av TBC och dog året efter, den 13 oktober, på Romanäs sanatorium.
Robert Bohlins brev till sin syster Greta.
Adresserat till Signorina Greta Bohlin, Boda, Viskan, Svezzia eftersänt till Stöde.
Villa Emilia, Arco, Italien. 8.3.22
Syster i köttet och anden!
Nu är turen kommen till Dig att skingra din ovisshet o okunnighet angående mitt nuvarande liv o leverne. Frånsett den lilla lappen från resan, bör Du inte ha nåt rikare material att bilda Dej nån åsikt om mina senaste öden.
Ja, i Tyskland – Dresden – måste vi stanna över 14 dar på grund av en envis järnvägsstrejk. Nåja, vi begagnade naturligtvis tiden på bästa sätt, ockrade på valutor, rände i affärer o riggade upp från topp till tå. För resten roade man sej naturligtvis till husbehov på operan – Dresdens världsberömda opera, Du! – teater o annan dårskap. Sen for vi så till Innsbruck där vi stannade en 4, 5 dar för att orientera oss lite, titta på Alperna o den gamla staden o invänta en kamrat no 3 som gör gemensam sak med mig i komplett-eringarna. Från I. for vi så över gränsen till Italien – från snön rakt in i solskenet – till en liten stad vid den sjön ”Lago di Garda”, Arco, en liten hemtrevlig o vackert belägen kurort – föga besökt lyckligtvis på grund av de bistra tiderna. Vår ankomst till staden väckte alltså stort o oförställt intresse bland de 4 000 själarna som här bygga o bo o när det efter ett par timmar förspordes att vi voro svenskar, begapades vi okrystat som uppklädda urmänniskor från ett fjärran mystiskt Grönland, där invånarna traska omkring med klubbor o pilbågar, klädda i djurhudar, bland isbjörnar o snöstormar. Förutom ”Schweden punch” tycks dom i allmänhet inte veta nåt annat om Sverige på södra sidan om Östersjön.
Vi letade snart nog upp en lämplig kula hos en tysk familj o väl var det för italienska språket o förhållandena är inte lätta att vänja sej vid i första rappet. Lite italienska har man ju lärt sej släta ut i kraft av parlören, så nog kan man göra sig förstådd, om det också låter som : ”Mig vara stort dumma”.Tyska kommer vi ju också en god bit med så oss går det ingen nöd på.
Här är varmt o härligt värre ungefär som i början av juni hemma i Sverige. Ljumma vindfläktar sorla i olivträdens skira grönska o apelsinbuskar o yviga solfjäderspalmer skänka en behaglig skugga under solen o nyfikna blickar. Just nu stå en herre o två unga damer, som se ut att vara klädda o uppfostrade för bättre skick o fasoner, på en 4 meters avstånd utanför trädgårdsstaketet o sträcka på sej o gapa o tissla för att riktigt titta sej mätta på människan som sitter därinne bak palmernas rasslande bladveck.
Annars må vi rätt bra, lever, läser o frodas på mjölk, smör, bröd, frukt, svenska pannnkakor i italiensk lång-maccaroni kilometervis. Stan ligger i en floddal med Garda-sjön åt söder o höga branta alper på de andra tre sidorna. De högsta topparna i närheten går över 2 000 meter. Det må Du tro är en lönande utsikt; därifrån ser man många, många mil omkring: På ena sidan sjöar o fruktbart, soligt land, på andra sidenblåa gletschervidder, isiga Alper o kala stenväggar. Det var i denna trakt som Dante enligt en gammal intressant tradition, fick inspiration till såväl sitt helvete som sin sköna himmel.
Vi ha redan hunnit bli bekanta med en del folk här. Redan efter några dagar fick vi högtidlig invitation till ”societetens stora bal på Casinot” – för en ”societet” likaväl som ett Casino finns det naturligtvis. Ja, vi traskade dit, vi, o roade oss rätt gott trots vår djupa okunnighet i italienska tungomålet.
I slutet av april planerar vi en liten rundtur genom Italien över Venedig, Rom, Florens o Milano. Om allt går efter beräkning hoppas vi kunna finansiera företaget. Nog bör man se Rom när man bara är en futtig dagsresa därifrån.
Din skrivportfölj köper jag på hemresan genom Tyskland, om jag bara får den genom tullen. Det blir kinkigt nog. Jag får nog en fin portfölj för en 4, 5 kronor, läder o alla delar. Ja, nu farväl! Må så gott! Min adress vet Du!
Broder Uhl
Hoppas den elektriska apparaten fungerar.