Eva Tiselius Bohlin föddes 26 november 1932 på mina föräldrars 2-åriga bröllopsdag.
1934. Året 1934-35 tillbringas i USA, Princeton, N.Y. Arne Tiselius, min far, har ett ettårigt Rockefellerstipendium. Hela familjen är i Princeton och min bror, Per, föds, 16 november 1934. Det finns en berättelse om, hur min far och jag promenerar i staden. Så ser Arne Albert Einstein, som då bodde i Princeton, komma gående på trottoaren. Arne såg fram till att möta ”den store”, men Einstein var inte alls intressserad av Arne. Han såg mig, Eva 2 år, och klappade mig vänligt på huvudet. Det känns historiskt!
1939. 4-årig folkskola, Folkskoleseminariet i Uppsala.
1943. 5-årig flickskola, Magdeburg.
1948. 4-årigt gymnasium, reallinjen. Uppsala Högre Allmänna Läroverk (Katedralskolan)
1952. Studentexamen.
1952-53. Studier vid Uppsala universitet, latin och kemi.
1953. Antogs som provelev vid Sjuksköterskeskolan, Akademiska sjukhuset och tjänstgjorde på Kvinnokliniken. Elisabeth Dillner, skolans rektor, önskade att jag skulle fortsätta och utbilda mig till lärare. Jag valde att lägga alla planer på vidare utbildning på hyllan. Jag hade då mött Torgny Bohlin och valet blev förlovning 1953 och äktenskap 1954.
1965 startade jag studier i konstvetenskap vid Lunds universitet. Skrev en spännande uppsats om Edvard Munch över temat ”Livet, kärleken och döden”, ett centralt tema i Munchs konst.
1972-73 fick jag i Oslo, Munchmuséet, chansen att studera Edvard Munchs liv och konst närmare genom tillgång till såväl hans konst som hans dagböcker. Planen var fördjupade studier i konstvetenskap.
1974- 75. Efter familjens flytt till Bergen, där Torgny blivit utnämnd till professor vid Religionsvitenskapelig institutt, Universitetet i Bergen, var jag i första hand ”markservice” för att underlätta för vår familj, Torgny och våra 3 söner, 19, 17 och 14 år gamla.
I februari 1975 sökte jag och fick tjänst som laboratorieassistent vid Haukeland Universitetssykehus. Detta p.g.a. mina tidigare studier i kemi. Tjänsten handlade om cancerforskning med vävnadsodling, elektronmikroskopi i ett team av forskare vid Bergen Universitet.
1978. Utbildning till biomedicinsk analytiker (bioingeniör) vid Fysiokjemikerskolan, senare Högskolen i Bergen.
1980 examen och tjänst vid Haukeland Universitetssykehus.
1981 vald till hovedtillitsvalgt (ledande fackombud) för fysiokjemikerna/bioingeniörerna vid sykehuset, den största arbetsplatsen i Hordaland fylkeskommune (landstinget) med ca. 6000 anställda.
1984. Vald till en av de 2 arbetstagarerepresentanterna i Haukeland Universitetssykehus styrelse. Satt i det uppdraget under 2 mandatperioder fram till 1992.
1983. Vald på landsbasis till medlem av de norska biomedicinska analytikernas hovedstyre i dåvarande Norsk Fysiokjemikerforbund, senare Bioingeniörfaglig Institutt. Under min tid där fick jag uppdraget att presentera en utredning om yrkesetik 1989, vilket blev starten på ett långvarigt engagemang i yrkesetikk/yrkesidentitet.
1998. Vald till medlem av Yrkesetisk råd, Bioingeniörfaglig Institutt.
2001. Vald till leder (ordförande) i Yrkesetisk råd.
1990-talet. Under dessa år startade jag studier vid Bergen Universitet. Examen philosophicum, vårdvetenskap. Följde upp detta med studier vid Oslo Universitet i ”Livssyn och etikk”.
1996. Cand.mag. vid Bergen Universitet.
1990 – 2002. Deltidstjänst som lärare i etikk och kommunikasjon vid Högskolen i Bergen.
1990-2002. Tjänst som biomedicinsk analytiker vid Senter for medisinsk genetikk og molekylårmedisin, Haukeland Universitetssykehus. Ämnesområdet medicinsk genetik var under dessa år i en intensiv fas av uppbyggnad och pionjärverksamhet. Utvecklingen vidare har varit närmast ”explosiv” och det var otroligt spännande att få vara en del av detta i Bergen. Dagligen använde vi/jag elektrofores i separation av DNA, preparerat med enzymer för att stycka upp DNA-”trådarna”. Jag fick verkligen inblick i, hur basal och central elektrofores är i analytiskt arbete. Och kunde känna stolthet inför Arne Tiselius insats som forskare!
1990 – 2002. Internundervisningen vid Haukeland Universitetssykehus. Anlitad för ett stort antal föreläsningar/kurser i etikk og kommunikasjon för sykehusets personal, såsom hjelpepleier, sykepleier, fysioterapeuter, kontorpersonal och portörer. Leder/ordförande för en tvärfaglig grupp ”Omsorg ved livets slutt” och i samband med det ansvarig för seminarier i gruppens regi.
1990-2002. Under många år anlitad som föreläsare i etikk og kommunikasjon, Högskolen i Bergen, vid en gemensam/tvärfaglig undervisning av studenter i 6 olika helsefagutbildningar. Inför 500 studenter presenterade jag en föreställning om ”Det osynliga barnet” ur Tove Janssons ”Mumintrollen”. Till den föreställningen hade Tor Jaran Apold skapat musik. Det blev ett utomordentligt fint pedagogiskt redskap för att förmedla budskapet om etik som frigörande – ”empati, frigöring, identitet” – det handlade om tillit. Stickord, som Torgny gav mig vid starten av utredning om yrkesetikk 1989.
2008. Efter Torgnys död 2006 och flytten åter till Sverige och Uppsala engagerades jag av Institutet för Biomedicinsk Laboratorievetenskap, IBL och blev medlem av Etiska kommittén.
I mitt engagemang i yrkesetik och yrkesidentitet ville jag förmedla till studenter och utbildade biomedicinska analytiker, att vi, i vår verksamhet behöver ”stå på två ben”, ett naturvetenskapligt och ett humanistiskt! Först då kunde det bli en helhet av vår yrkesinsats.
Jag kan själv känna, att jag gjort just det genom ett helt liv – det ena benet är arvet från min barndoms- och ungdomsmiljö. Det andra benet har vuxit fram (fröet fanns tidigt!) i livet med Torgny Bohlin, min make, under 54 år. Så, även om mitt liv vid genomläsning av min CV kan verka spretigt, så är det en helhet.
Till slut – var och en av oss skall ses och upplevas som unik och jämföras med sig själv. Vad gjorde jag av de möjligheter och de svårigheter jag mötte i mitt liv? I det kan jag uppleva en ro, trots allt.
.