Torgny Bohlin föddes i Uppsala 20 maj 1925. Hans föräldrar var Torsten Bohlin och hans maka Anna f. Sahlin. Torgny var deras första barn i en skara av 5 söner. Egentligen 6 söner. Under familjens tid i Åbo, där Torsten var professor vid Åbo akademi, föddes Sverker. Sverker dog 1928 i Åbo i en svår infektion. Också Torgny var sjuk, men för den lille Sverker blev sjukdomen ödesdiger. På den tiden fanns inte anti-biotika och hans liv gick inte att rädda. Sverker är jordfäst i Åbo. Torgny och Sverker var som tvillingar och Torgny har vid olika tider under sitt liv skrivit om detta trauma, som drabbade den lilla familjen under tiden i Åbo.
Upplevelsen av att genom döden förlora sin lillebror och samtidigt uppleva, att fadern, Torsten, gick in i en djup livskris, där familjen ”försvann”, skulle komma att prägla Torgnys livsupplevelse för alltid. Om detta har Torgny skrivit återigen och återigen!
Torsten Bohlin, Torgny Bohlins far, blev biskop i Härnösand 1935,
Torgny Bohlin gick på Högre Allmänna Läroverket i Härnösand, där han tog studentexamen 1943.
Fil-ex. vid Göteborgs högskola ht. 1943.
Vid Uppsala universitet teol.kand 1946, teol.lic. 1949. Disputation för teologie doktorsgrad 1952 , ”Den korsfäste Skaparen”.
Prästvigdes för Stockholms stift 1952.
Under förberedelserna/studierna inför disputationen vistades Torgny vid Köpenhamns universitet 1946-47. 1947-48 studerade Torgny vid Chicago University, 1949 vid Universitetet i Basel samt 1950-51 vid Sorbonne, Paris.
Efter prästvigningen för Stockholms stift i december 1952 fick Torgny Bohlin tjänst som kyrkoadjunkt i Maria Magdalena församling på Söders höjder. Hans främsta uppgift där blev att ansvara för och bygga upp församlingens arbete bland ungdomar. Han lyckades att för församlingens räkning köpa in en gammal källarlokal, som upprustades för att fungera som samlingslokal. Vänner till Torgny medverkade, bl.a. Olof Hellström, Tomas Tranströmer m.fl. och en av församlingsmedlemmarna, Bengt Fris med sin blivande hustru Ann-Margret. Engagemanget och glädjen var smittande!
I detta var Torgny som en frisk fläkt! Och älskad av sina konfirmander!
Vid tiden för prästvigning i december 1952 mötte Torgny Bohlin Eva Tiselius. De förlovade sig 26 november 1953. Vigseln ägde rum 4 september 1954 i Uppsala Domkyrka.
Tjänsten i Maria Magdalena församling skulle dock komma att dras in. Torgny Bohlin sökte sig då vidare.
Samtidigt som han 1955 sökte tjänsten som sjukhuspräst vid Sophiahemmet, en halvtidstjänst, påbörjade Torgny utbildning vid St. Lukasstiftelsen i Stockholm till psykoterapeut.
Hösten 1955 erhöll Torgny Bohlin, efter audiens hos drottning Louise, tjänsten på Sophiahemmet, samma tjänst som Erik Bergman, far till Ingmar Bergman, tidigare haft. Vi flyttade in i prästgårdens 8 rum i den vackra gula prästgårdsbyggnaden bakom Solhemmet, Sophiasystrarnas pensionärshem, i november 1955. Samtidigt blev Torgny Bohlin knuten till St. Lukasstiftelsen, där han arbetade kliniskt som psykoterapeut i ett team av psykiater, psykologer och terapeuter. Jag, Eva, minns, hur Torgny berättade om sina upplevelser. Mötet med psykoterapien blev en slags ”igenkänningsupplevelse” – detta har jag, Torgny, som Lutherforskare, mött förut hos Martin Luther!
Det är väl under dessa år vid Sophiahemmet och St. Lukasstiftelsen som fröet såddes till Torgny Bohlins fortsatta vandring på den akademiska banan och hans unika, nydanande insats som teolog och Lutherforskare, det som startade med avhandlingen 1952.
Erik Homburger Erikson, socialantropolog, psykiater och psykoanalytiker, författare till bl.a. ”Young man Luther” , hävdade, att Martin Luther föregripit Sigmund Freud i hans människosyn om det omedvetna och det medvetna. För Torgny Bohlin kom detta att prägla hans forskning med psykoanalysen som en slags ”nyckel” in till Martin Luthers tolkning av det kristna budskapet, det som ledde fram till reformationen och brytningen med den katolska kyrkan.
Torgny Bohlins avhandling ”Den korsfäste Skaparen” 1952 ledde inte fram till en docentur. Avhandlingen betraktades som nyskapande, men uppfyllde inte helt de vedertagna akademiska kraven. Därför skrev Torgny Bohlin under dessa år ”Die Theologie des Pelagius und ihre Genesis” (Uppsala Universitets årsskrift 1957:9 ) för att visa, att han behärskade och kunde uppfylla de akademiska kraven. Följden av denna insats blev, att Torgny Bohlin 1961 erhöll en docentur vid Lunds universitet i dogmatik., kristen troslära. De åren fram till 1969 blev kanske några av de lyckligaste åren i Torgnys liv!
Det började med att Torgny Bohlin fick efterträda Arne Fjellbu, biskop i Trondheim, som lärare i själavårdsteologi och själavårdspsykologi vid den praktiskt-teologiska utbildningen vid Lunds universitet.
Om Torgny Bohlins insats som föreläsare och inspirator vid Lunds universitet har Martin Lind skrivit följande: ”Han skiljde sig från mängden. Mycket präglades då av debatten om kvinnliga präster. Men plötsligt öppnades en ny värld. Fokus var inte ämbete och kyrka, Något alldeles annorlunda hördes vid Torgny Bohlins föreläsningar i dogmhistoria. Vi var åtskilliga som fängslades av föreläsaren. Ett nytt fönster hade öppnats. En ny tolkning gavs av en engagerad docent med insikt i både Luther och Freud. Han var en solist utan kör och utan orkester. Det hade redan Gustaf Wingren skrivit i sin recension av Bohlins Lutheravhandling ”Den korsfäste Skaparen” 1952. Avhandlingen gav eko men dränktes i den kyrkopolitiskt upphetsade debatt som blossade upp kring prästämbetet. Bohlin hade i sin avhandling sökt sammanfoga bibeltolkning och Luthertolkning på ett nytt sätt. Men grundtonen var systematisk och pekade mot något nytt. Efter forskningsarbetet ned studier i Köpenhamn, Basel, Paris och Chicago kom avhandlingen att knyta an till ett internationellt forskningsläge. I Sverige blev den en udda företeelse. Bohlin sökte sig till psykoterapin och genomgick diplomutbildning som psykoterapeut. Därefter kom han till Lund som docent i dogmatik. Under sju år undervisade han blivande präster med intentionen att teologi, själavård och psykoterapi behövde integreras…………”
”I Linköping föreläste han 1994 över sitt älsklingsämne Luther och Freud. Han sammanfattade här sin ståndpunkt på ett koncentrerat sätt och den trycktes i skriftserien Akademi för kyrka och kultur i Linköpings stift. Kristus blir den sanne psykoterapeuten. Människans ångest delas av Kristus liksom av terapeuten i samtalet. Den ångest som går genom jaget gör vårt medvetna jag till ett offer för vårt omedvetnas jags aktiviteter. Vi är offer för en bedragare, som vi bär inom oss själva. Vi utöver alla omedvetet självbedrägeri. Men vi osynliggör detta. Vi rationaliserar. Vårt samvete är det som Freud kallar överjaget. Kristus blir nu mitt verkliga jag inför Gud, mitt skuldmedvetna jag och mitt onda samvete, som han låter dö och slunga i havets djup. Torgny Bohlins röst hörs ännu. Vi är alla post-freudianer. Genom hans tänkande klingar en ton av livslust. För den som mötte honom i det tumultartade sextiotalets Lund framstår han som en spännande röst, omöjlig att glömma.” (Martin Lind, biskop i Linköping, Östgötakorrespondenten 20 maj 2005.)
1969 är åren som docent i Lund slut. En kort period under de åren var Torgny Bohlin gästprofessor vid Kirchliche Hochschule i Berlin.
1969 erbjuds Torgny Bohlin, som förste präst i Sverige, tjänsten som psykoterapeut vid en psykiatrisk klinik i Stockholm, Ersta sjukhus. I centrum för verksamheten stod den enskilde patienten med förtroligt samarbete mellan psykiater, kuratorer, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukvårdsbiträden etc. Torgnys uppgift i detta team blev att fungera som själavårdskonsult. I hans själavård ingick drömtolkning för de patienter/klienter, som detta kunde vara lämpligt. Torgny Bohlin kom också att konsulteras av läkarna vid de övriga medicinska avdelningarna vid Ersta sjukhus. Det skapades ett intressant samarbete inom det psykosomatiska fältet. Under tjänstgöringstiden vid Ersta fick Torgny Bohlin tjänstledigt en hösttermin 1970 för att verka som visiting professor vid Rice University, Houston, Texas.
1 januari 1973 tillträder Torgny Bohlin sin första ordinarie tjänst, där han kunnat stanna till pensioneringen. Det handlar om tjänsten som docent vid Universitetet i Oslo i kristendomens idéhistoria.(En tjänst som så småningom gick till Per Lönning ).
November 1973 utnämns Torgny Bohlin till professor vid Religionsvitenskaplig institutt, Universitetet i Bergen. Denna tjänst hade Torgny Bohlin fram till pensioneringen i 1995.
De sista 3 åren av denna tjänst blev Torgny Bohlin seniorforskare vid Norges Forskningsråd. Med bibehållen professorslön, befriad från undervisning och adminstration kunde Torgny Bohlin nu forska på heltid med projektet ”Luthers närvaro i modern katolicism”.
Torgny Bohlin avled 19 april 2006 i Bergen. Han är gravsatt i familjegraven på Uppsala Gamla Kyrkogård.
Fortsättning…..