Anna berättar om förlovningen mm víd 80-årsfesten 1981

E: …den 23 januari 1923. Hur långt hade ni kommit med varann då?
M: Då kände vi inte alls varann.
E: Tänk efter nu! När träffades ni så att han kan säga… Du kom till Uppsala i januari 1923, eller hur? /Fel, skall vara i januari 1922!/
M: Jag blev husmor i Kristliga Studentföreningen och där brukade Far vara med.
E: Och när var det?
M: Jag hade en grön stickad /tröja?/
E: Men mötet på bron och promenaden till Gamla Uppsala och de… När var det?
M: Ja det var det allra första och det var i februari.
E: Februari? Inte januari?
M: Eller januari, ja januari….
E: Ja det skulle jag allt vilja tro….
M: Om jag får berätta det…. Samma dag som jag tenterat mitt sista ämne, så kom en bukett skära nejlikor från docent Bohlin med ett ganska krystat kort om jag kunde tillåta honom att få närma sig min sakrosamta person. Jag tänkte att det där är en teolog som skojar med söndagsskolan, tänkte jag. Sakrosankt, jag visste inte riktigt vad det betydde. Det var det allra första. Sen bjöd han mig på Beethovens nionde symfoni som gavs i universitetets aula. Innan det så gjorde vi en promenad till Gamla Uppsala.
E: /läser… med risk att det handlar om en annan dag. 23 januari/
M: Det var en solskensdag, snön var vit och rönnbären lyste
E: /läser 24 januari … Sedan 2:a mars/
M: Det var vår hemliga förlovning.
E/läser/
M: Ja om jag får berätta vidare. Vi hade spelat filippin och Torsten /ohörbart/. Jag vann. Då fick jag hans nyutkomna bok som hette “Nutidsmänniskan och kristendomen” och då stod en tillägnan på den i vitt och med guldtryck “Till den redbara medmänniskan” och då….
Ljudspår nr 7