Hallå!Folke Bohlin, professor i musikvetenskap…

…som varit värd för lundakonferensen “Körsång och etnisk/nationell identitet i Östersjöområdet”.
Östgöta Correspondenten 2002-12-20

 Det låter spännande?
– Ja, det var det. Vi var 18 deltagare och alla Östersjöländer utom Ryssland var representerade. Förutom körsångare deltog etnologer, sociologer, historiker och musikforskare.

Varför denna blandning?
-Tanken med konferensen var att belysa sambandet mellan körsång och etnisk/ nationell identitet, och då är det nödvändigt med flerveten-skaplighet.

– Man talar ju om “den sjungande revolutionen i Baltikum”, bl a en kedja som bildades i de tre länderna strax innan de blev självständiga. Befolkningen revolterade med sång istället för vapen.

Vad har Baltikum gemensamt med Norden och Tyskland när det gäller körsång?
– Körtraditionen kommer ursprungligen från Tyskland. Den första körfestivalen i Tallinn var tysk.

– Sverige har också en stark körsångstradition även om det inte direkt ligger i tiden att stämma upp med “Land du välsignade”. Vi har förstås inte levt under samma yttre tryck som Baltikum. Och därför är kanske inte det nationella så viktigt för oss.

– Men de danskar som levde i gamla Preussen utvecklade en stark sångtradition, med allsång istället för körsång.

Varför allsång?
— Preussarna var stränga mot danskarna och tillät dem inte att träffas och sjunga nationella sånger. Men sånger kring kaffebordet kunde de ju inte förhindra, och det uppstod faktiskt en riktig kaffebordsrörelse.

Var inte ryssarna stränga mot balterna?
– Jo, men balternas sånger är helt utan upprorisk stämning. De går i mjuk folkviseton med kärleksfulla texter.

Så man “läser mellan raderna”?
— Just det. En liten lyrisk lettisk folkvisa fick stor politisk betydelse under sovjettiden.

Nu då, när baltländerna är fria, finns det något behov av körsång?

– Det är en sådan stark tradition, men visst måste den fyllas av något annat. Kanske själva musiken kan bli viktigare än det nationella?!

Hur är det i Polen?
– Körsångerna var en viktig faktor fram till självständigheten 1918. Dessförinnan fanns det få former att uttrycka den polska nationaliteten på. Men sen tycks behovet ha minskat.

Hur går nu körforskningen vidare?
— Konferensen här var en startplatta, en probleminventering för vidare forskning som måste fortsätta. Och det var vi alla eniga om.

– Nu väntar först ett nordiskt musikforskarmöte i Lund nästa sommar och en internationell musikforskarkongress i London.

MARIA LINDH

FOTNOT: Konferensen hölls 17-20 augusti på Sparta i regi av Kungliga Musikaliska Akademien med stöd av Svenska Institutet.

Styrelse- och arkivchefssammanträde ägde rum den 6 och 7 juni i Umeå. Utöver sedvanliga förhandlingar, vid vilka protokoll fördes, hände också somligt nöjsamt. Man gjorde en bussresa runt Umeå, njöt av kaffe och våffla på Brännlands värdshus och lyssnade på Krister Stoor när han jojkade. På kvällen blev det Sävargårds-middag för styrelse, arkivchefer och DAUM:s personal. J A Linders ande svävade, liksom musiken, över middagen. Det sjöngs en vacker visa som diktats av J A Linder, varvid Folke Bohlin insåg hur den egentligen borde hänga ihop. Staffan Lundmark och Ola Wennstedt musicerade och Krister Stoor återkom med nya jojkar. Se det var en trevlig afton!

Ett par veckor senare upptäckte en av DAUM utsänd tvåmannakommitté att Linders visa i original från omkring 1820 (i Forskningsarkivet) såg precis ut som Folke Bohlin menade att den borde ha sett ut. Emendationen var med andra ord korrekt. Vilken forskare!

Hans Lundgren

Sysselsättning: Director musices vid Linköpings universitet. Ordförande i Föreningen Sveriges Körledare. Leder körerna Lihkören, Linnéa och Östgöta Kammarkör.

Bästa julsång: “‘Look Shepard of Betlehem’ av Folke Bohlin. Det är den enda han har komponerat och den är fantastisk.”

Mest trött på: “En som egentligen inte är en julsång, men som alltid dyker upp så här års och som jag tycker hjärtligt illa om, är den där ‘Bella notte’. Det är en skitlåt.

Östgöta Correspondenten 2002-12-20