Mor Annas brev till sina föräldrar mm.

Från Åbo:

16.9.-23: Brev från Mor och Far till Annas morfar Oscar Nettelbladt med tack för lysningspresent i form av pengar som blev till en bordslampa med sidenskärm med sidenduk.

9.5.-27 Från Mor till föräldrarna:  ”Frihetens första dag!”(Manus till Kierkegaard-översättning klar. Firades med biltur tillsammans med Lilleman till Runsalas yttersta udde.) Torgny ”var förstås lycksalig och vi själva knappast mindre. I går låg jag i som en rem och lyckades verkligen få hela kapitlet färdigskrivet trots att Hortense kom upp på förmiddan och doktor v. Wendt hade engelsk timme på eftermiddagen och vi på kvällen hade 8 studenter, som jag måste baka tårta och bre smörgåsar till. Och i dag, vilken underbar känsla av befrielse! Och tänk att Torsten tänker dedicera boken till mig!

I salen står en väldig skär pelagonia, present från ”det tacksamma måndags-auditoriet”. Terminen slutar i morgon, och sedan får Torsten verkligen, hoppas jag, en välförtjänt vila. Och jag gläder mig åt att få börja sy, äntligen. Min gamla ljusbruna sommarkappa, som fru Lannmark sydde, har jag redan klippt till en rock åt Lilleman a, och i dag har jag köpt klänningstyg åt mig själv. Men jag förtar mig inte. Kära Mamma; jag har fått flera komplimanger för blomstrande färg och runda kinder idag.

Den 1 maj väcktes vi kl. ½ 7 av – studentsång!  Det var studentförbundets blandade sångkör, som gick runt till alla lärarna. Jag klev fram i nattrock och rullade upp gardinen och kastade ned röda tulpaner. Dock måste jag tillägga att det var Götas förtjänst att vi märkte något för Torsten sov och blandade in sången i drömmen, och jag ligger fortfarande i salen för barnens skull och var just inne i barnkammarn och satte dem på tronen (HB:= pottan) i tur och ordning, då Göta kom och alarmerade mig. Studenterna stodo näml. inne på gården. Men var det inte ett rörande påhitt av studenterna? Somliga hade inte sovit en blund av fruktan att försova sig. Sedan hade de utfärd till Nådendal.

Att komma till Värmland är tyvärr alldeles omöjligt i år. Men däremot har Torsten föreslagit att jag skall få resa till Stockholm i höst. Kanske jag förresten då har Kierkegaardboken ute, så att jag kan betala resan själv. Men helst reser jag bara på villkor att Pappa eller Mamma kommer hit i jullovet i stället. Kanske tar jag också med Lillebror, för han skulle nog behöva hålfotsinlägg eller skenor för sina besynnerliga fötter, och det finns inte att få här i Åbo. Men det är ingen brådska med det, säger doktor v. Wendt.

Nu börjar riktigt gå i spänning för Gunvor. Jag tänkte så mycket på Laling (HB:= Margit som blev 13 år) på hennes födelsedag, men jag hade inte en minut ledig de där dagarna. Också kvällarna äro nästan alltid belagda.

(Om några cyklar som skulle transporteras fr Hille t Sthlm)

Nu är det dags att gå in och dra upp pojkarna på tronen igen. De äro så ljuvliga, när de äro så där sömniga och mjuka och varma..,.,

Än en gång vill jag särskilt tacka för Pappas brev. Det kom en sträng i mitt allra innersta att dallra.

2.1.-28 till Rigmor: .. Och tack för 1927 och alla de föregående åren, ända längst bort till barndomens dimmiga lyckoöar!

Tack också för julklapparna….: Sjung med oss Mamma, spelas nu dagligen med Lilleman – ack så många minnen! … Vår jul har varit mycket trevlig med mycket sällskapsliv, så att någon tid till läsning och brevskrivning har det just inte blivit för mig. Annandags-middagen hos Lindbloms var glansfull med tal på vers av Johannes. Alla gästerna fick var sin vers. Och sedan sjöng prof. Sundwall tacktal på mel. Fjärlin vingad med en vers till Johannes, Märta och Malin. Och sedan avlöste snillrika sällskapslekar varann. Som exempel kan jag berätta, att när jag skulle ta ut vad de tänkte på med bara ja och nej till svar, så hade de satt ihop detta: yttersta håret på svansspetsen på den första katt jag får se i Florens år 1933. Vad tycks?

I torsdags var vi hos Hägglunds på en mycket trevlig middag. Nyårsafton hade Brita (Brillioth) födelsedag med förmiddagsuppvaktning och jag presenterade henne en broderad bokpärm. Alla hennes 4 barn ha hosta och kräkningar; få se om det blir kikhosta. I så fall undgår vi nog inte smittan.

Barnen ha förstås uppskattat julen och granen och dansen alldeles oerhört. Bl.a. fick Lilleman en ny tomtedräkt, för den gamla är just lagom åt Sverker. Och så fick de den finaste gunghäst jag sett av farbror Montgomery.

I kväll är vi bjudna på ”Brännmärkt” på teatern av fröken Bäckström. I morgon ska vi ha supé för redaktör Holmbergs, prosten Ahlmens och prof. Lindmans, och på onsdag ska vi på middag till prof. Andersson. Trots att umgänget är så trevligt längta vi efter de ensamma kvällarna.

16.1.-28 till Rigmor: Mod nu, kära Mamma! Vi ha kikhosta! Men än så länge har Lilleman nätt och jämt börjat hosta och Sverker har inte heller hunnit till den värsta sortens anfall och har bara en gång hostat upp. Och idag har de båda fått serum, vilket om det lyckas skall göra kikhostan lindrig, bara som en litet svårare vanlig hosta. Insprutningen skall göras 5-8 ggr, så det lär väl bli ett skrik bara att få se doktorn! Det är dyrt och för Sverkers del redan i allra sista taget för att ha utsikt att lyckas, men det är ingen risk med det och vi äro ense om att göra vad som kan göras för att inte denna pers skall kosta på dem alltför mycket. Och dessutom ligger ju Torsten i speciminering igen, så att det är särskilt viktigt med hans sömn. Jag flyttar ut min säng i salen om kvällarna och ligger där med dörren öppen till barnkammarn, så att jag är till hands ögonblickligen. Än så länge går det väl an, men det blir väl värre!

Den stackars Brita har alla sina 4 i full hosta, hos Cecilia t.o.m komplicerad av lungkatarr… I går hade alla 4 över 38. Så hon har det verkligen tjuvtjockt. Våra ha förstås fått smittan från dem fast de hållits skilda åt i nära 14 dar. Brita har inte givit sina serum, beroende dels på hennes doktor och dels på hennes egen motvilja mot mediciner. Jag har vänt mig till en alldeles nyinflyttad kvinnlig barnläkare, som är mycket rar och sympatisk och påstås vara mycket skicklig.

Annars är allt väl. Torsten har just börjat skriva på en ny bok om gudsrikes-tankens utveckling alltsedan Ritschl. Han sitter och arbetar på fakulteten för att  ha det lugnt och tyst. Specimineringstiden utgår antagl. den 27. Maj, så att i sommar skall han väl äntligen få vila riktigt. Jag skall nu för hans räkn. läsa engelsk litteratur i ämnet och sedan maskinskriva efterhand. Kierkegaaard får vänta tills i sommar.

22.1.-28 till Rigmor: Vi stå oss bra här. Serumet tycks verka bra på Lilleman, för han hostar bara vanlig hackhosta fast den ju kommer ganska tätt nu. Sverker har ganska otäcka anfall, dock utan uppkastningar. Han får ett halvt sömnpulver varje kväll, och sen hostar han bara ung. en gång i timmen. Den snälla Göta har självmant legat i salen två nätter denna vecka, och nu i natt låg Torsten där, så det går ingen nöd på mig. Om det är riktigt besvärligt någon natt så vilar jag på dagen.

Tänk att jag har glömt att berätta att Sverker går! Han började på trettondagen och vi hurrade så att Brilioths genast förstod vad det var fråga om. Nästa morgon började han så fort han var klädd metodiska övningar att resa sig från golvet och stå lull, och dagen därpå gjorde han likadant på en upp- och nedvänd låda på golvet, då ju balanseringen var svårare. Om och om igen bara tills han kände sig riktigt säker. Rädd tycks han aldrig vara, och i allmänhet klarar han sig utan att slå sig. Och även om han faller så är han ju så tjock att det ingenting gör.

I dag kom den doktorn, som var här när Sverker föddes, och gav Lilleman insprutningen, för den andra hade rest till H-fors. När han fick se Sverker sa han: ” Det här är väl den äldre?”

Idag ha vi varit på den svenska konstutställningen. (klippt)

I morgon ska vi se ”Nöddebo prästgård” på teatern. (HB: Vid nyårstid i Nöddebo prästgård: berättelse. Author, Carl Henrik Scharling. Publisher, Albert Bonniers förlag, 1908. Length, 216 pages.)

3.2.-28 till föräldrarna: Denna gång blir de tyvärr ett sorgligt brev. Lilleman har lunginflammation och i går såg det allvarligt ut, men efter tre hjärtstimulerande injektioner är han otroligt pigg och har bara 37,5 grader. Kanske betyder detta verkligen att den avgörande krisen är över – det är tredje dagen idag – men doktorn kommer först mellan 4 och 5, och det är för sent för brevet.

I tisdags gjorde vi en ovanligt lång promenad, och på eftermiddagen var Torgny uppe hos Brilioths på Margaretas födelsedagskalas. På natten hostade han sedan ovanligt mycket, ända till 4 ggr på en halvtimme, sa Göta, som låg hos dem. På morgonen hade han 39 och fick förstås ligga. Jag ringde genast till doktorn, men hon kom först kl. 4. Det vara bara en liten fläck under vänstra armen som var inflammerad, och doktorn ordinerade omslag och hjärtmedicin. Alldeles oberoende av detta hade Brita och jag just tagit en nattsköterska tillsammans, som skulle tura om hos oss, och det kom ju nu verkligen till pass. Hela tiden låg Lilleman så ljuvligt stilla och snäll och sov mest, likaså i går, då han tydligen var mycket matt.

I går sa doktorn att det var allvarligt. Hon var inte nöjd med hans färg, pulsen var inte så stark som den borde och händerna litet kalla. Hon föreslog konsultation med en annan läkare i dag, och inte ett enda uppmuntrande ord sade hon till oss. Inflammationen hade spritt sig, som man ju kunde vänta, men bara inom samma lob. Han skall nu få 3 injektioner på dygnet med två olika hjärtmedel.

Igår hade vi förstås en tung afton. Vi trodde nästan, att vi skulle förlora vår älskade lille gosse. Aldrig känner man ju hur starkt man hänger fast vid sina barn som i en sådan stund, men sorgen förenar ju också på ett underbart sätt. Och i dag få vi hoppas igen! Vilket under!  Doktorn var nöjd med morgon-påringningen och håller inte längre på någon konsultation.

Jag skickar åtminstone ett kort med varje båt så länge detta varar. Bed för oss!

5.2.-28 till föräldrarna: Idag var doktorn riktigt nöjd med Lilleman, fast temp. var 38,3 grader i morgse. Han tror nu, att döma efter ljuden, att en hastig kris skall komma inom 3 dygn. Vi känna en obeskrivlig lättnad. Ännu i går trodde hon att det snarare skulle bli ett långsammare sjukdomsförlopp och var litet orolig för att lungsäcken skulle angripas. Nu tycks det inte vara någon risk för den längre. Sköterskan kommer alltjämt varje kväll, så länge han behöver injektionerna. Jag är så ledsen att jag inte fick i väg  något meddelande igår. Mamma vet ju själv hur bunden en mamma blir, och när jag skulle till att skriva var det redan för sent. Idag går ju ingen båt. … Lilleman har sovit nästan hela dan i dag.

måndag: Natten har varit lugn. Men ingen kris. Temp. troligen omkr. 38 men vi ha inte velat bråka med att ta den. Han fortsätter tillsv. att sova– i Torstens säng. Därinne har han så lugnt och skönt, och sova är ju det bästa han kan göra.

19.2.-28 Till föräldrarna: Tack för rara brev och för att deltagande i både sorg och glädje!

Lilleman är nu tredje dagen uppe, en stund längre varje dag. De var så rörande att se honom gå första dagen. Han flyttade försiktigt en fot i taget och höll sig i möblerna. Men nu går han redan obehindrat igen. Aptiten tar sig också undan för undan. Han är mycket road av leken att ”sticka” Torsten eller mig, och ju mer man skriker, dess mer förtjust blir han – det är hämnden för alla injektionerna. Vi glädja oss så innerligt att se honom le och skratta igen.

Idag ha vi haft mycket främmande. Först representanten för Helsingfors svenska studenter vid våra studenters årsfesten i går, en mycket trevlig teolog. Han berättade om hur svårt de svenska teologerna ha det genom purfinnarnas hätskhet. Bl. a hade han sett en lista på alla de svenska namnen i hans nation – med förslag till förfinskning bredvid. På allt sätt övas tryck, och många ändra också sina namn. Enligt bestämmelserna skall en professor föreläsa på svenska, alla de andra på finska, men i verkligheten går halva den svenska timmen åt till översättning till finska. På ingen av sina lärare anse sig de svenska teologerna kunna lita – halvhet och halhet överallt. Sverige är ett lyckligt land!

Sedan hade vi till middag en doktor Takolander från Ekenäs, Olle Rosenquist samt Uppsala studentkårs representant, lic. Strömbäck, en gammal vän och bekänt. (Klipp)

I går hade mina scouter barnfest för att få ihop litet pengar, och jag måste hålla hälsningstal.

(Klipp)

11.3.-28. (Klippt) Här ha vi det så lugnt och skönt igen. Lilleman har bättre färg och är piggare än någonsin förr. Men han har svårt att hålla sams med lillebror. Jag får väl hoppas att det blir bättre när de bli förståndigare och kunna leka ordentligt tillsammans. –  Nu skall jag koka välling och lägga barnen. Grönstrands kommer hit i kväll, och som jag är ensam om alltsammans får jag kanske inte fortsätta brevet förrn i morgon.-  –

(annan penna, trol. följande dag) Jag är i full färd med att maskinskriva T:s nya bok, som han beräknar till omkr. 250 sid. 10 av hans sidor om dagen är mitt  pensum, d.v.s. 6-7 maskinsidor maskinsidor, och då räcker inte tiden för mer än det nödvändigaste av allt annat som bör göras. Men det är roligt. Dessutom ger jag tisdag och fredag 6-7 en engelsk konversationstimme åt doktor v. Wendt. Jag håller så mycket av henne, och jag tror att vi båda ha stort nöje av våra pratstunder.

(klipp)

Nu måste jag knacka en sida innan jag går ut med barnen. Vi ha mangling och strykning i dag.

6.4.-28 (inför Rigmors 50-årsdag): ”Älskade min egen Mamma!

Nu skulle jag önska att jag kunde ge uttryck åt allt vad mitt hjärta är fullt av inför Mammas högtidsdag. Men det är alldeles omöjligt att finna ord för alla de känslor som strömma över mig, så snart jag ser Mammas bild framför mig, och dessutom vet och förstår nog Mamma utan ord. Jag tackar Gud för mina älskade föräldrar och för min lyckliga barndom och ungdom.

Här komma vi nu med fotografens hjälp för att gratulera. Är inte pojkarna söta så säg! Likna de inte Ingvar och Harald på förmakstavlan? Och är inte Sverker en dråplig typ där han står med ytterkläderna på? (klipp) Måtte Mamma få skörda något av alla den godhet och kärlek, som Mamma alltid strött ut så slösande.

Och nu är det påsk igen. Solen har äntligen kommit fram igen och kommer vårt lilla hem att se så rart ut. Vi läsa som vanligt Strindbergs påsk om kvällarna, och i morgon komma alla fakultetens barn på traditionsenligt påskkaffe.

Jag gläder mig åt att Torsten får vila några dar fån sitt flitiga skrivande, och själv tänker jag också passa på att läsa litet.

Gud välsigne Mamma varje dag!

Mammas egen

Anna

Långfredagen 1928 skrev Torsten:

Käraste Tant!

Ja, här komma vi nu alla – åtminstone in effigie – och lyckönska så varmt på den stora dagen. Hur roligt skulle det inte varit att fått vara med vid Tulegatan och krama om Tant ordentligt och fira dagens tillsammans. Nu få vi nöja oss med att på avstånd och i tankarna deltaga i glädjen och hyllningarna. Också jag kommer med alla de andra barnen med mitt särskilda stora tack: först och sist för Anna, som gjort och gör mitt liv så rikt och lyckligt att mitt hjärta aldrig kan tacka nog för det – det är Tants egen godhet, självuppoffring och hängivelse, som så omger mig, ty ”allt går igen, även det goda”, som vi läsa i Strindbergs vackra Påsk. Tack också för all godhet och värme mot mig personligen under åren som gått och som gjort att jag alltid känt det hemvarmt, tryggt och lugnt i det kära hemmet vid Tulegatan.

Innerligen önskar jag Tant för det nya halvseklet ett pärlband av ljusa, leende år, ännu rikare på kärlek och lycka än de som ligga bakom.

Tants tacksamme

Torsten

27.4.-28 Älskade lilla Mamma!

Tack för brevet… Det rörde mig nästan till tårar. Älskade Mamma, jag känner mig så ovärdig en så gränslös kärlek, och jag tycker att jag så dåligt kan ge uttryck åt vad jag känner för Mamma och att jag alltid har givit sådana småmynt tillbaka. Men jag är så tacksam att Mamma vet och förstår utan så många ord och yttre handlingar.

Visst är det tråkigt att vi inte få råkas i sommar, men jag hoppas att vi få vara tillsammans dess mer från näsa år och allt framgent. Torsten har just skickat in sina handlingar utom den här sista boken, som vi alltjämt båda skriva på av alla krafter, var på sitt vis. Den tycks bli 500 sidor ungefär. Det förargliga är bara att vårvärmen tycks komma på allvar nu, och jag hinner naturligtvis aldrig sy ett stygn och har ingen sommarutstyrsel åt barnen. Men det reder sig väl.

Klipp

Mormor spelar en stor roll i Lillemans fantasi, och Morbror Ingvar också. Han brukar ofta dra ut lådorna ur lilla byrån och leka båt med dem, och då reser han alltid till mormor.

I söndags hade vi stor scoutdag med gudstjänst i S:t Karins, dubbning utanför kyrkan och sedan parad vid domkyrkan tillsammans med de finska scouterna, 700 stycken. Det var gripande vackert. I kväll är det föredrag på student-förbundet.

Klipp

Nu måste jag ut med barnen igen.

4.6.-28 Kära Pappa och Mamma och alla syskon!

Tack för den härliga tiden med er alla i både fest och vardag! Tack för att jag än en gång fick känna mig riktigt hemma bland er alla!…Lilleman var nere vid båten med Torsten och visade tydlig glädje över återseendet. Och Tjockis ropade genast ”dä Mamma!”med ljudlig röst… Och nu är jag mitt i kvittret och stojet och tjutet igen.

Två överraskningar väntade mig: en mycket söt akvarell av Lilleman, som Märta gjort, och en bomullsklänning som Brita sytt alldeles färdig åt mig, så att jag bara hade att ta den på i morgse. Var det inte rörande?

Å, ni skulle höra hur hjärtligt Tjockis skrattar i salen nu! Gustaf Rosenquist här här och leker med dem. Han är tills vidare den ende som verkligen kan cykla på ”bilen” men också som stor lastbil betraktad är den mycket lyckad och ledes försiktigt runt salsbordet.

I går samlades fakulteten med damer på Marjamienni på Runsala till middag för Aurelius och Brilioths gäst, fröken Ester Montelius, som också kom med samma båt. Det var mycket trevligt och på kvällen voro vi sedan ännu flera samlade hos Brilioths. Så jag kom strax in i medias res. I morgon resa vi till Hangömötet. (Klipp.)

Ovidja såg, Pargas 12.8.-28

(Klipp)

I jämförelse med allt vad ni haft ha ju vår sommar varit den rean idyllen – och det har den för resten varit utan alla jämförelser och trots vädret. Vi ha visst inte haft två riktig solskensdagar i följd nån gång, och alltjämt ha vi regn åtminstone någon stund varje dag. Men vi ha ju haft arbetsro och vila fullt upp och inga bekymmer alls. Och pojkarna ha utvecklats kraftigt och må härligt, fast solbrännan har förstås regnat bort för längesen. Bara två gånger ha de fått bada – det har mest varit 14 à 15 grader  i vattnet. Men mamma skulle se vad de är söta! Och vad de kan prata sen! Mest Lilleman förstås, men Tjockis har lärt sig märkvärdigt mycket i sommar och sätter ihop riktiga små meningar. Han är så full av humor och skoj – och så smeksam och inte alls blyg för tanter, så han är stor favorit. Lilleman är ju mer aristokratiskt tillbakadragen mot främmande.

Torstens bok lider mot slutet av tryckningen. Nu hålla vi båda på med att gå igenom mitt Kierkegaard-manuskript. Början skall skickas till tryckeriet i denna vecka. Jag är så glad att ha kommit så långt. Det skall bli härligt att få litet peng igen – bl.a. skall jag skicka in det sista på pianosumman. klipp

Åbo 28.8.-28

Älskade Mamma!

Häromnatten drömde jag så tydligt om Mamma, och jag strök mig intill Mamma och viskade: ljuvliga, ljuvliga Mamma. Och när jag vaknade var jag helt belåten med att ha funnit ett uttryck, som alldeles motsvarande mina känslor.

(Klipp)

Nu ska jag tala om en stor nyhet. Vi vänta nu på lilla Agneta –eller kanske det blir en pojke n:r 3, och det vore ju också ståtligt…

(Klipp)

Jag har fått vara så frisk och glad hela sommarn, och känningarna av illamående är för längesen slut.

(klipp)

30.8.-28 (Klipp) Utom scouterna har jag nu också ett nybildat kristl. gymnasistförbund för flickor att intressera mig för. Jag är så glad att det kommit igång. Brist på sysselsättning är en okänd plåga för mig, som Mamma förstår.

(Klipp)

14.9.-28. (Klipp) Ja, jag hoppas få komma med på Torstens prästvigning. (Klipp) Gissa vem som kom till oss idag! Jo, ingen mindre än Pappa B.! … så nyter och trevlig.

(om domkyrkan) Och vårt fina antependium – det är för resten komponerat av den rikssvenska fröken Sigrid Synnergren vid Vävskolan här – används helt enkelt inte! Det är alltid trassel mellan svenskt och finskt här, och Hortense och den finska domprostinnan, som har makten i kyrkan, ha visst avbrutit alla diplomatiska förbindelser sig emellan. Men vaktmästarn skyllde vid tillfrågan på att de var rädda att råttorna skulle äta upp det om det fick vara framme!

Kan Mamma tänka sig att jag har fått en päls! Det är verkligen otroligt men sant. Av svart pressad kanin, ljuvlig och mjuk. Den hängde i Chics fönster med priset 2000 Fmk och som jag ändå måste ha en snygg kappa till vintern och Torstens Kirunahonorar räckte till både den och Torstens prästrock, som just håller på att sys, så fick jag den. Måtte den hälla länge!

I går samlades Aganippe första gången, hos Märta, och på kvällen hade vi student-förbundets styrelse på té. I förrgår var vi på kräftkalas hos Lindbloms och i kväll skall vi med pappa B. till Rosenquists. Terminen har börjat. Det är trots allt mycket vemodigt att det är den sista i Åbo.

16.10.-28

Älskade Pappa och Mamma!

Vår lille Sverker, vår älskade lille Knubb, är borta för alltid, och våra hjärtan värka i sorg och saknad. Men han var så tapper in i det sista, så tålig inför alla plågor och all besvärlig behandling, att vi också måste vara tappra, Och lyckliga äro vi ju över den tid vi fick ha honom med hans soliga, smeksamma väsen och glada tonfall. Särskilt nu i höst har han varit så ljuvlig att jag många gånger undrat över det. Men Gud behöver väl hans glädje och hans energi på annat håll. Vi välsigna honom och tacka för honom. Och nu i oron och sorgen ha vi sinsemellan knutits innerligare tillsammans än någonsin och på nytt fått upp blicken för vad vi äga i varann. Och Lilleman gör allt vad han kan, både medvetet och omedvetet, för att trösta och ersätta. Alla vännerna här deltaga och hjälpa på allt sätt, och från människor som vi knappt känna komma blommor med vänliga ord. Vad som rört oss allra mest är Grönstrands erbjudande att ha får ligga i deras grav. Då blir han ju aldrig ensam, och det är så tröstande att tänka på. Han får ligga mellan gudfar och gudmor, och platsen blir alltid väl vårdad. Den är också så vacker, under en hög, rak tall. I morgon klockan tre blir jordfästningen därute.  Nu ligger han redan i sin lilla vita kista bland alla leksakerna inne i barnkammarn. Solen lyser in på alla de vackra blommorna omkring honom, och det är ljuvlig frid.

Och en tröst är det ju att allt som står i mänsklig makt på vetenskapens nuvarande ståndpunkt gjordes för att bevara honom åt oss. Doktorn ansåg det omöjligt att han skulle kunna överleva natten mellan fredag och lördag och ändå höll han ut ända till kl. ½ 1 på måndagsnatten. Sista natten var doktorn här för att oupphörligt stimulera, och vi hoppades att krisen skulle komma. –men allt var förgäves.

Gud vare tack för allt!

25.10.-28

(klipp)

Bara några rader i kväll för att säga, att vi alltjämt ha det fridfullt och stilla i vårt lilla hem, om också saknaden ibland blir nästan överväldigande.

Begravningsdagen var en jublande solskensdag. Torsten och jag reste ut till kyrkogården –  som ligger långt utanför staden –  tidigt på förmiddagen och lade stora vita krysantemer runt graven och satte en hög lilja framför Thorvaldsens Kristusbild i kapellet. Sedan kom Brilioths och Rosenqvists hit i all stillhet, och Yngve läste 131, bröllopspsalmen. Lilleman hade vi lämnat upp till grannbarnen. Han såg aldrig vare sig Lillebror eller kistan, och med hans livliga fantasi var det säkert det bästa.

På kyrkogården mötte fyra studenter i vita mössor och buro den lilla vita kistan framför oss. Studentförbundets sångkör sjöng flera sånger, och den ärevördige gamle posten talade så innerligt och vackert. Alla våra vänner voro med, och professorerna hedrade vår lille gosse med sina doktorshattar. När kistan sakta sänktes ned i graven drillade en kvarglömd fågel så ljuvligt.

Men det är nästan svårare när sorgens högspänning är slut och den verkliga vardagen kommer. Dock ha vi ju så mycket att vara tacksamma för, och vi tre sluta oss fast tillsammans i innerlig kärlek.

9.11.-28 Älskade Mamma! Tack både för det föra brevet med julförslaget och för födelsedagsbrevet med all dess kärlek! Den är verkligen så över-strömmande rik, och jag känner mig så ovärdig den. Men på samma gång vet jag inte heller något så uppfordrande som Mammas gränslösa kärlek. Ack om den på något sätt kunde vända tillbaka som välsignelse!

Kära Mamma, för mig blir sorgen och saknaden allt tyngre. Mitt hjärta ropar ständigt efter Lillebror. Men det är kanske också en trötthetsreaktion efter den första tidens högspänning. Jag har nu också hållit mig inne några dar för ont i halsen, men nu är den lyckligtvis bra igen. Lilleman har tyvärr fått hosta, men ännu är det bara en mycket lös hackhosta. Jag håller honom inne med varmt om bröstet och hoppas det snart skall gå över. Två nätter å rad har han nu kommit tassande mitt i natten och lagt sig i fars säng. I natt tror jag knappt att Torsten fick sova nånting. Men nu har Märta hittat på att vi ska be Helens 15-åriga syster komma hit som barnflicka. Då får hon ligga i barnkammarn, så att vi få sova ordentligt. Och tills hon hinner komma får väl Lilleman flytta in till oss. Det är ju inte så underligt att han känner sig ensam när han vaknar på natten, och så ligger ju salen emellan, så att han inte riktigt kan känna att vi äro i närheten.

(Klipp)

Detta foto fick jag just nu. Det är gårdagens födelsedagsuppvaktning för Märta. De små äro Lilleman och Pian Rosenquist som blåbärspojke och lingonflicka samt Putte Hägglund som höstlöv, och bakom stå Margareta Brilioth (gul vallmo), Eva Rosenquist (rosenknopp) Ingrid B. (blåklocka) och Batten Hägglund (hallon). Är de inte söta? Jag skulle bara haft två små blåbärspojkar!

(Klipp)

Svenska beskickningen, H-fors 29.11.-28

(Klipp)

… ministern fru, friherrinnan Hamilton, skrev ett så rörande vänligt brev till mig i förra veckan och frågade om vi inte båda ville komma hit och hälsa på ett tag. Torsten är ju upptagen av sina föreläsningar….Här har jag susat omkring i bil och sett på muséer och konverserat med det älskvärda värdfolket. Friherrinnan är verkligen förtjusande, och hon är så förstående och rar mot mig. Jag tror nog att kuren verkar gott och hoppas att jag skall ha mer motståndskraft när jag kommer hem igen – det var litet eländigt med mig sista tiden. Kanske var jag litet för tapper först, så att reaktionen därför blev svårare.

(klipp)

Torstens hjärta är praktiskt taget alldeles bra igen, och han har slutat ta hjärtmedicinen. Det var tydligen en överansträngd nerv. Och Lillemans hosta är också nästan borta – eller var när jag reste. Själv mår jag också bra.

Kierkegaardboken blir färdigtryckt i dagarna, och jag har redan första kapitlet av Pascal färdigt – svårt men väldigt roligt. För K. får jag över 1000 kronor; pianot blir färdigbetalat och div. skulder till Olle Rosenquist avklarade. Torsten har blivit ombedd att tala på en teologkonferens i Göttingen i sommar, och hans namn har blivit nämnt i samband med frågan om Seebergs efterträdare i Berlin – en mycket stor heder. (klipp)

11.12.-28  Nu skulle ni se så ynkligt jag ligger här i – bältros! Först tog jag saken lekfullt, men doktorn skrämde mig med att i svårare fall finns inga narkotika som hjälper varken mot värken eller klådan, så jag måste bums gå och lägga mig. Nätterna är värst, men dagarna gå rätt bra med hjälp av aspirin tre gånger – aspirin är ändå en välsignad sak! Bara det att sitta stilla med stadigt stöd mot ryggen är en stor lindring. Jag hoppas ivrigt att det snart skall vara över, för det är verkligen i högsta grad olämpligt att ligga till sängs nu mitt i tvätt och julförberedelser.

Just nu är Torsten hos Lindbloms på något slags Stor-Aganippe med herrar, d.v.s. hela vän-umgänget, 16 pers.

I söndags var hela fakulteten bjuden på avskedsmiddag för Brilioths hos prosten Ahlman, och där var också jag med fast det blev ju tröttsamt – det var första dagen därpå jag ”intog sängen”. I fredags var kristl. stud.fören.:s mycket lyckade julfest i hertig Johans källare på slottet med en gnistrande kvick jultidning. På Torstens födelsedag uppvaktade alla vännerna på förm. Och på kvällen hade studentfören. en mycket vacker nattvards-gudstjänst i S:t Karins gamla kyrka.

16.12.-28

Lyckligtvis är jag redan på benen igen, och utslagen håller på att torka. Naturligtvis är det litet småvärk och trötthet kvar, men det är inte så farligt. Det  värsta är att jag inte får gå ut förrän alla känningar försvunnit, och det är fatalt nu i julklappstider. Men tänk så väl att den här historien inte överraskade mig i H-fors!

I dag ha vi suttit och gjort papperskarameller, och tre adventsljus ha varit tända under alla måltider. I går kväll var Montgomery här med några andra. Han är alltid så vänlig och snäll och spelar så vackert. Men till hösten skall han flytta över till Stockholm och föreläsa ekonomisk historia för handelshögskolan och Sthlms högskola. Och Hägglund får antagligen den professur han söker vid Teknis, så här blir starkt manfall.

Det har varit många tråkigheter inom akademin denna höst, och en stark nationalistisk tendens gör sig gällande för närvarande –Sundwall, som går längst, har t.o.m. förklarat, att om det inte finns någon kompetent inhemsk man, så borde man hellre låta en professur ligga nere än inkalla någon mer rikssvensk. Men lyckligtvis är det inte alls någon personlig ovilja mot de här varande rikssvenskarna – utom möjligen mot Hägglund.

2.1.-29 (klippt) Och tack till sist för peninggåvan! Efter att ha funderat hit och dit har jag stannat för att låta den ingå i en ny barnvagn, som jag livligt önskar mig, för den gamla ser sorglig ut. Den hade ju före min tid barnen Boethius använt. Eller kanske jag i stället ska prenumerera på ”Världslitteraturens ” musikserie, som det annonseras så mycket om? (Klippt) I går var bröllopsdagen och jag tänkte så mycket på er alla. Här hade vi avskedsmiddag för Brilioths – Brita och barnen reste på kvällen – jämte Rosenquists, och på kvällen hade R:s bjudit oss på kastanjekalas. Yngve stannar till måndag för att ordna med flyttningen, och han skall också ställa upp alltsammans i Lund. Under tiden skall Brita vara i ärkebiskopsgården. Det blir förfärligt tomt här efter Brita med hennes glada, impulsiva väsen. Hela julen har det varit ett intensivt avfestande för dem, och de ha fått känna mycken vänlighet och uppskattning. De största tillställningarna tackade jag dock nej till.

På själva julafton måste jag gå till doktorn och få mera medicin för klådan var så svår särskilt om nätterna. Sedan dess sover jag bättre och jag har ingen värk mer. Julprogrammet fullföljdes alldeles som Mamma skrev, fast vi  (?) kastat om ordningen litet. Vi reste ut till graven med en liten julgran, men vinden blåste genast ut ljusen.

Det är skönt att vi nu gå mot våren och att det inte är långt kvar på väntetiden.

3.2.-29 (klippt) Tänk att den stackars Lilleman, som alltid vill vara så fin och proper av sig, ha fått ”snuskutslaget” skabb! Nog är det hårt! Men vi suggerera honom till att det är fint att gå med brun salva på hela kroppen och att han bara får den om han är riktigt snäll, och då går det utmärkt. Och det är ju bara fyra dagars kur. Han har haft klåda en tid och rivit sig om nätterna, så att lakanen blivit blodiga, men jag har legat till sängs och Dagmar klär på och av honom, så de var en tillfällighet at jag upptäckte att han hade särskilt ryggen full av små röda utslag. Jungfrurnas 10-årige bror var här för en tid sen, och Lilleman kramade honom och var så dan i honom, och det är den enda smittohärd jag kan räkna ut.

I Uppsala är fakultetens båda motpoler, Runestam och Linderholm, för Torsten, och därför blir den antagligen enhällig. Cullberg och Engeström ha påpekat att Nygrens kritiska anmärkningar på flera ställen sakna fog, och därför har Torsten gått igenom dem punkt för punkt och visat att det är rent slarv från Nygrens sida. Papperen har han på begäran skickat till Linderholm, så att han kan ta in i sitt votum så mycket han finner lämpligt av det. Vi hoppas att hela saken skall gå utan bråk.

Nya fina sängar ha vi skaffat för K-honoraret, i st f de gamla turistsängarna.

Från Torsten 8/2-29

Käraste Tant!

Telegrammet har visserligen sagt det viktigaste. Men säkert är Tant spänd på att få höra lite detaljer. Kl. 11 på kvällen började Anna få känningar, strax före 12 bad hon mig ringa efter Frkn Roos, strax före 1 kom Doktorn och 5 min. över 1 hörde jag den lilles skrik för första gången. Underbart! – Anna strålande, har sovit och ätit bra och den lille med. De närmaste dagarna bör man ju räkna med en viss avmattning.  Men hittills har allt gått så bra. Pojken vägde 3,650 och påstås likna sin far. Stark och riktig i allt. I dag ej mera. Innerliga hälsningar till Eder alla från oss gm Tants tillgivne Torsten.

PS Lilleman är mycket glad och stolt!

14.2.-29

Ja, Gud vare lov at vår lilla raring är så lyckligt anländ! Han liknar Lilleman som nyfödd, tycker jag, och är så färdig och fin på alla sätt, och så är det något så snällt och försynt över honom.  En lien gentleman är han redan med eleganta handrörelser och en bestämd motvilja mot blöta blöjor. I dag blir han en vecka och vägdes följaktligen, och det befanns att han redan ökat 90 gram, så att han nu står på 3740. Dock var den första vikten lite osäker, för vi hade bara hushållsvågen då.

Med mig har det också gått normalt och bra framåt med undantag för extra värk på fjärde dygnet med efterföljande ömhet i magen alldeles som förra gången. Det tycks bero på dels en liten svaghet och dels att det går så fort för mig. Men det hjälps med medicin och kalla omslag och är nu alldeles bra. I dag har jag varit uppe flera korta repriser och spelat litet, och det gick galant. I morgon skall jag klä på mig riktigt.

Och så var det Uppsala. Jag tror att vi själva ta saken lugnast av alla våra vänner. Vi skrattade båda när vi fick telegram om utgången. Vetenskapsmäns opartiskhet ger jag emellertid inte mycket för efter detta. Det tråkigaste är att klagomål bli oundvikliga, men lyckligtvis kan ju Torsten hålla sig till Nygren och Friedrichsen och lämna Ljunggren alldeles utanför. (HB-kommentar: de två förstnämnda var sakkunniga, Ljunggren var medsökande.) En chance är det ju om Söderblom fungerar som kansler medan Trygger sitter i regeringen – om den nu sitter så länge. I alla fall inställa vi oss på att stanna här, och det göra vi egentligen mycket gärna, om bara lönerna som troligt är höjas litet, för det går väl knappt ihop f.n.

Torsten har tyvärr blivit överansträngd, och undra på det efter allt detta. Värst tror jag det tog på honom att nödgas gå igenom Nygrens anmärkningar och finna så mycket bristande god vilja att förstå och en sådan godtycklighet trots ansvaret för en människas– f.d. konkurrents – framtid. Nu känner han sig lyckligtvis bättre för var dag och tar in nån stärkande tinktur.

Lilleman är mycket stolt över babyn och mycket förtjust i barnmorskan, som är ett utmärkt sällskap åt honom i barnkammarn.

18.2.-29

(klipp) Lillpojken frodas alltjämt, men barnmorskan, som jag t.v. har kvar, är inte riktigt nöjd med hans mage. Den är alldeles för lös. Därför skall jag just gå och ringa till doktor    v. Wendt och fråga om det finns något motverkande medel.

I dag har jag varit ute en stund och njutit av sol och rimfrost. I morgon hoppas jag få komma till ”Ibsenklubben” hos Lindbloms, som numera läser Strindberg.

Torsten blir lyckligtvis bättre för var dag. Kanske var det hela bara en förkylning eller influensa som aldrig bröt ut utan bara mattade. Lilleman är så pigg och rar.

10.3.-29

Lilleman växer på både bredd och längd så att alla förvåna sig, och Carl-Yngve har blivit så snäll om nätterna – i går natt sov han t.o.m. från 12 till 7!

I går fick vi telegram om att Torsten tack vare rektors utslagsröst fick första rummet i konsistorium. Det hade vi inte alls vågat hoppas på. Out of sight out of mind är ju tyvärr så sant, och vi visste ju att det agiterats så mycket för Ljunggren. Denna glädjande utgång har nu närmaste följden att Torsten slipper klaga; det blir den andres sak, om han nu bryr sig om det. Att slippa detta känns som en oerhörd lättnad för Torsten – det ligger ju så litet för honom! Vi hade en prövande tid nu förut med telefonpåringningar eller brev från nitiska vänner i U. mest varje dag med rykten hit och dit och välmenta råd. Ärkebiskopen lät Runestam hälsa att T. borde trycka sin promemoria mot Nygren och låta dela ut den till konsistoriales (men tala inte om det!). Vi tyckte först att T. inte hade något val, och han uppdrog åt Sigfrid att sätta igång med tryckningen. Men T. kunde inte övervinna sin motkänsla mot ett så extraordinärt medel i egen sak och telegraferade kontraorder. Säkert var det för resten bra. Nu få vi avpollettera hela saken på en hel månad, och det är härligt!

Vi ha bestämt oss för att bo på Germundö säteri i Saltvik på Åland i sommar. Det låter alldeles förtjusande.

Nu gallhojtar Carl-Yngve, och han har rätt att få mat. God natt!

25.3.-29 (Klipp) Det är länge sedan jag skrev sist, men hela den förra veckan gick all min lediga tid till Rosenqvists, som fått en stor sorg. Ebba fick missfall i 7:e månaden, och det lilla barnet hade varit dött minst en vecka. Olle och Torsten voro just i Borgå på präst-vigning, och jag var den enda som visste om saken. Jag hade en förfärligt orolig natt tills jag tidigt på morgonen fick träffa Ebba på sjukhuset och fick veta att hon var utom all fara. Men sedan måste jag ringa till Olle och tala om det, och han blev så förtvivlad och reste hals över huvud hem, och när han sedan kom måste jag trösta och lugna honom litet innan han kunde få gå till Ebba. Nu är deras lilla gosse begravd bredvid Sverker. De små kullarna äro tätt intill varann. Detta blir ju ännu ett band mellan oss, och särskilt tycker jag att jag kommit Ebba så mycket närmare. Hon har varit storartat lugn och tapper.

Johanssons (ärkebiskopens) begravning varade i över tre timmar bara i kyrkan tack vare alla kransar och tal. Jag måste gå ifrån innan det var slut. Vi hoppas nu att det skall bli renare luft inom akademin, för det var så mycket strid och så mycket spel  bakom kulisserna sista tiden. Antagligen kommer musik-professorn Andersson att väljas till rektor för ett år, och sedan hoppas man få någon mera betydande man från Helsingfors.

Ljunggren kommer att klaga, tyvärr, och han lär vara alldeles ur gängorna och sömnlös. Jag tycker att det också för hans egen skull hade varit så mycket bättre om han avstått, för jag tror inte han viner något på det.

Vi må så bra, och Carl-Yngve anses vara en fullkomlig skönhet. Han är så snäll om nätterna också och har ökat 1 kg. från begynnelsevikten. Och Lilleman skickar med ett eget brev här. (HB: ej bifogat i bunten)

Påskdagen 29

Så väl att Mamma är feberfri igen! Hur lång tid skall radiumkuren ta?

Det är egendomligt att Pappa just nämner de båda psalmerna Han på korset och Vad ljus över griften som påskens sammanfattning, för dem talade vi just om igår hos Rosenquists. I den finländska psalmboken är den första ändrad till Jesus Kristus han allena –och har således mistat en del av sin skönhet. Och den andra psalmen kommer först nu in i psalmbokstillägget, jämte bl a Du bar ditt kors. Den finländska gudstjänsten, åtminstone sådan vi se den här, behöver verkligen förnyelse och mer estetisk skönhet, som kan tilltala den  bildade allmänheten. Den börjar nu söka sig tillbaka till kyrkan men finner nog ganska litet förståelse för sina speciella krav.

Både skärtorsdag och långfredag voro vi i kyrkan, men när vi skulle gå idag befanns det att Lilleman på eget bevåg gått ut att ”spatsera”med Helli, och eftersom jag hemförlovat barnflickan i går och nu skall försöka reda mig med en jungfru, fick jag vackert stanna hemma hos Carl-Yngve.

I går kväll hade vi familjerna Lindblom och Rosenquist här på sedvanligt påskkaffe med ”påsktornet” fyllt med chokladsaker för barnen. De värpande kycklingarna i björkriset ha varit till stor fröjd för Lilleman. Och på kvällen åto vi påskägg hos Rosenquists. I dag ha vi varit i stillhet, men i morgon är vi bjudna på middag till prof. v. Törne och på kvällen till Lindbloms.

Märta Lindblom har ju varit klen hela vintern med ledgångsreumatism och värk och smygfeber, och det kan inte hjälpas att det till sist gått henne på nerverna, så att jag har det litet besvärligt ibland. Dock bero svårigheterna i vårt vänskapförhållande snarast på för mycket kärlek från hennes sida – hon vill ha något slags monopol på oss.

Just nu är vårt lilla hem så vackert med så många blommor, som snälla människor skickat oss till påsken, bl a en underbar azalea, som en snäll gammal fröken skickat anonymt, likaså till Märta och Ebba.”En liten vårhälsning” stod det bara på korten. Men fast jag knappt känner henne – hon är så oerhört blyg och tillbakadragen –  har jag fått blommor av henne förut och förstod genast att det antingen måste vara hon eller blomsterhandelsfrun själv. Hon är så glad över den utmärkta undervisning som teologerna få och över att våra hem äro öppna för studenterna. Nog blir man rörd över en sådan vänlighet.

Nu skall Carl-Yngve få sitt sista mål före natten. Han är så snäll och rar alltjämt. Skärtorsdagen fick han komma ut första gången i sin nya fina vagn, men sedan har det blivit så blåsigt och kallt.

22.4.-29 Kära lilla Mamma!

Vad jag är glad att radiumbehandlingen är gjord! Vilken doktor skall Mamma visa sig för sen?

(Klippt) Nu har det gått tre söndagar utan att jag fått tid till brevskrivning, och vardagarna bara rutscha iväg. Den första söndagen hade jag lovat hålla ett litet föredrag om kristl. gymnasiströrelsen på en ungdomsfest, och så gick hela dagen till förberedelse för det, och dessutom hade vi för resten docenten Ragnar Josephsson  med fru på förm.kaffe. Olle och Ebba Rosenquist var med på kvällen, och därför var jag hemskt nervös för föredraget. Det är mycket lättare att tala för främlingar. Det gick i alla fall skapligt.

Nästa söndag gick åt till svarsskriften, som nu lyckligen är avsänd och skall vara tryckt och färdig på torsdag. Den blev 26 maskinsidor lång, men så blev också varje punkt bemött.

Om nu Torsten blir utnämnd, så tänker han i alla fall ta tjänstledigt under höstterminen, så att vi få stanna här i lugn och ro. Det blir också mycket trevligare att inte komma till U. genast efter allt detta bråk. Sigfrid och John Cullberg ha varit utomordentliga vänner under denna tid. Sigfrid har satt upp förslag till hela svarsskriften och trots all sin brådska offrat mycket tid och intresse på Torstens sak.

Igår återigen var det scoutdag. Kl. 10 var det scoutgudstjänst med predikan av Olle, sedan var det dubbning i en gymnastiksal och så ledarsamkväm med kaffedrickning. Och sedan var den stora paraden, gemensam för finnar och svenskar, i bitande köld och blåst men trots det med ändlösa tal. Det är riktigt brottsligt, tycker jag. På e:m. höll sedan Torsten föredrag på en församlingsafton.

Varje minut som jag kan avvara från annat syr jag nu på antependiet, som Aganippe* gör till domkyrkan och som skall vara färdigt till det stora jubiléet i juni.

(*HB: Google ger 491000 träffar på Aganippe, bl a:

”Aganippe (grek. Αγανιππη), vilket betyder “mild häst”, var flera figurer i grekisk mytologi, och är också namnet på en sorts spindlar i släktet Idiopidae.

Aganippê var bland annat en najadnymf i mytologin. Hon var dotter till Termessos och bodde i en källa, också kallad Aganippe, vid berget Helikon i Boiotien (centrala Grekland). Källan var helgad åt muserna och dess vatten ansågs ge inspiration åt poeterna.”

Märta och Malin ha legat i angina. Trots att febern är kvar reser Märta troligen i denna vecka till Hultafors nära Gbg, fast hon inte hoppas på någon större bättring. Men redan vilan gör nog gott.

12.5.-29. Det var ju verkligen märkvärdigt att det bara var ett ord som Pappa ville ändra. Till följd av Ärkebiskopens resor kan nog utnämningen inte komma förrän till midsommar ungefär. Det är ju en obehaglig spänning, men en stor fördel är det ändå att vara så långt från Uppsala. (Klippt) Här ska bli prästkurser nu i tre dagar. I morgon ska fakulteten bjuda 50 pers. på supé, och Ebba och jag ska vara värdinnor och ordna med allt, och sen ska det vara kaffeservering om förmiddagarna.

Grönstrands ha varit här i kväll och just gått, och nu skriker lillpojken med all rätt. Därför slut så här kort och bryskt.

PS Lilleman önskar sig så förfärligt en trehjulig cykel till födelsedan, och jag tycker det skulle vara bra om han med den kunde vara ensam nere på gården nu när det blir varmt. Men det är tyvärr så dyra pjäser. Jag tänkte därför fråga om Morfar och Farfar ville bidra med en slant?

23.6.-29 Till Gunvor (Annas syster)

(Klippt) Efter ett förfärligt stadsfestande i Åbo med Marthadagar, jubileum, konserter och främmande i mängd, så att jag verkligen inte fick lång stund på mig förpackningen och vi var nära att komma för sent till båten sitter vi nu här på Åland i lugn och ro. (klippt) Husets härskarinna har just fyllt 70 år men är spänstig och livlig. Att ta emot en familj med småbarn och flyttlass förstår hon sig dock inte på. Efter en god stunds väntan avhämtades vi från Färjsundets ångbåtsbrygga kl. 6 f.m. i fredags av en liten motorbåt  med en annan båt i släp för sakerna. Och så tuffade vi iväg den några km. långa sträckan hit, men bäst det var blev det motorstopp och hällregn på en gång. Till sist kom vi fram, men varken häst eller folk syntes till utan vi fick traska upp mot gården i det blöta gräset bäst vi kunde. Sedan fick vi dock både kaffe och frukost, och så småningom kördes de våta grejorna hem. Allt artar sig nu utmärkt. Här finns t o m en taffel och ett litet bibliotek med många intressanta saker. Provianteringen blir nog det besvärligaste, men det ordnar sig väl.

Anna Ö. har lovat komma hit på sin semester i juli.

Kansler har ju förordat Torsten, men saken är ju inte färdig än. Inte är det värt att göra sig säker. Men blir det nej, har T. lovat att jag får resa hem i höst.

16.7.-29 Germundö, Ödkarby, Åland

Vi ha det skönt och bra på alla sätt och Anna Ö. har förljuvat min ensamhetstid under Torstens resa, så att jag inte alls har haft något tillfälle att förfall till svårmodiga tankar. Nu kommer han äntligen tillbaka på torsdag.

Anna Ö. faller i häpen beundran inför Carl-Yngve, så det är inte bara jag själv som finner honom förtrollande. Och Torgny är det vackraste barn som gamla fru Hansen sett. Jag måste skryta lite med mina raringar!

Men Torgny skrämde mig i lördags med att se dålig ut och det visade sig att han hade 38,9. Han hade inte ont nånstans, men sent på kvällen tyckte vi oss upptäcka märken som kunde tyda på vattkoppor, och jag ringde till doktorn i Godby. Han trodde inte på några vattkoppor. Det visade sig också vara loppbett – men tillrådde inpackning i vått lakan. Men Torgny sov redan, och nästa morgon hade febern gått ner till 38, så jag tyckte inte att inpackningen behövdes. I stället gav jag honom en dessertsked lakritspulver. Hur mycket är lagom dos? Det verkade bra, men efter några timmar fick han förfärliga magknip, som satte åt en gång i timmen halva natten. Till sist gav jag honom ¼ aspirin, och på det sov han gott resten av natten. I går fick han också ligga, men i morse fick han stiga upp med 37,3. Strax efter frukost märkte jag att hans tunga var så vit och tittade honom i halsen, vilket jag inte gjort förut, och jag blev så förskräckt över en väldig ansvällning intill gomseglet att jag strax beställde en bil, och vi inskeppade oss i den med Carl-Yngve och nattgrejor med oss för alla eventualiteter, och så reste vi 2 mil till doktorn. Han konstaterade lindrig angina och ordinerade pensling med glycerin och tannin morgon och afton. Carl-Yngve tyckte han var ett riktigt praktexemplar, alldeles lagom tjock. Och så återvände vi lättade och glada, och den första penslingen har gått bra. Utnämn. blir antagl. först i augusti, så det är bara att spänna av igen och sedan lyssna på grannens radio på fredagarna.

30.7.-29 (Klippt) Torgny fick feber igen och låg sammanlagt en vecka. Det var ju för väl, att jag hade Anna Ö. här. Nu är han pigg och uppe igen sedan länge  men blek och med svullnaden kvar, fast det inte längre är inflammerat. Nu för tiden är ju läkarna inte så pigga på att klippa körtlarna som förr, men vad gör man i stället?  När vi kom till Åland såg han verkligen ut som hälsan själv, men det gör han inte alls nu. (Klippt)

I går anlände familjen Grönstrand hit i bil, och vi hade en strålande sommardag tillsammans. Festmiddag med släpärter, kyckling och smultron. De vill nu så gärna att vi ska fara till dem också, men få se om det kan bli av. Det är både dyrt och besvärligt med den lille.

För övrigt gå våra dagar lugnt och stillsamt här. Torsten har besvärats av en böld några dar, men nu är den bra. En söndag medverkade han vid Saltviks kyrkliga ungdomsfest. I slutet av aug. och början av sept. skall han föreläsa i Kiruna, och då hälsar han väl på på Tulegatan på vägen.

Nu börjar det bli spännande med utnämningen. Med all sannolikhet smäller det väl denna fredag. Nog skall det väl vilja mycket till för att de skall desavouera ärkebiskopen – som sorgligt nog ligger sjuk. Gallsten och hjärt…(?), och äldste sonen har blivit sinnessjuk i Paris och man fruktar för paralepsi. (HB. Lättare form av epilepsi med medvetande-störningar men utan kramper.)

6.8.-29 -..(klippt hur huset ser ut)..I salongen finns ett innehållsrikt bokskåp, som Torsten naturligtvis redan läst nästan allt i – nu under sommarn menar jag. I salen står en taffel som jag ganska flitigt spelar på – och sjunger med för resten. Torsten ha ett rum för sig och jag har båda pojkarna hos mig i den egentliga sängkammarn. Vår Frida och fru Hansens Milda bo i var sin ända på vinden…I dag hade vi med en 8-årig lekkamrat till Torgny, och då var han väldigt duktig och ville inte alls gå upp igen för det är så roligt att leka med båtarna. Han ser lyckligtvis friskare ut nu igen.

Jag håller på att översätta gamle Fénélons Christianisme…. Och så har jag lagat allt trasigt som finns i huset och nu håller jag på med en välbehövlig ny kostym åt Torgny.

Det måtte inte ha hållits nån konselj i fredags, men nästa gång måste det väl ändå bli!… Lillpojken ligger ute i sin vagn 8 tim. dagl. De sista nätterna har han rett sig utan mat 9-9. Härligt!

11.8.-29 (Den första bilden av Carl-Yngve, tagen av Anna Ö.): Är han inte söt kanske? Just nyss hördes ett energiskt tjut från barnkammarn, där han låg och sprallade på kryptäcket. När jag kom in låg han på näsan på golvet ett gott stycke från täcket!…

Regeringen tycks ta sig grundligt sommarlov. Nu har jag väntat så länge att jag upphört att gå i spänning.

(Klippt)

Torgny han nu upptäckt hur trevligt det är att bada och hur bra man kan leka i vattnet. Och Carl-Yngve fick igår sitt första mål utan mig i en stor tallrik skorpvälling, och det gick så bra. Han har ju fyllt ½ år nu, så jag tänker börja vänja av honom så småningom.

(Klippt) Tyvärr har min gamla ansiktsvärk satt åt mig de sista dagarna. Lyckligtvis hade jag dock några pulver kvar sen sist och kunde få mer på receptet. Jag vet ju att det går lätt bort med diatermi, men konsten är att klara sig tills vi komma till stan. Nu är det mycket bättre – kanske går det över godvilligt.

18.8.-29 Ännu en gång ha vi väntat förgäves på avgörandet. Det tycks ju inte ha varit nån konselj i fredags, och nu är det en t.f. regering på obestämd tid. Tålamod, tålamod, som Billa brukade säga. Vi börja nästan finna det normalt att leva i sån här ovisshet.  På fredagarna blir spänningen akut, och sen kopplar man av igen. Det är ju för väl att vi inte planera nån flyttning i september åtminstone. Och det är kanske ännu värre för Ljunggrens. Han är i enlighet med Kolmodins vilja erbjuden rektoratet i Fjellstedtska och lär visst också vara påtänkt som domprost i Göteborg, men ingenting kan väl avgöras förrän detta blir klart.

(Klippt)

Läste ni Torstens sångfesttal i Åbo domkyrka, som stod i Vår Lösen? Det tyckte jag verkligen var storslaget.

(Om en bilfärd till Grönstrands och besök i Finströms gamla kyrka) Torgny var mycket imponerad av kyrkan, men på hemvägen berättade han att ”i Helsingfors har jag och min Margareta sett kyrkor som ä så fina så att man vill gråta.” Nog har han starka känslor, den lille!

Klippt

30.8.-29. Ja, tänk att ovissheten äntligen är slut! Men det är som om den räckt alldeles för länge, så att den förtagit mig förmågan att nu kunna vara riktigt jublande glad.

(Torgnys gulsot) Han är alldeles bra nu igen, lyckligtvis. Och den lille äter mos och saftsoppa som en hel karl, men två mål om dagen får han ännu av mig först med välling ovanpå. Han är så tjock och duktig och söt och glad – ja tänk att jag snart skall få visa honom!

I dag kom det brev från Uppsala att vi kan få Brilioths gamla våning på Börjegatan, där Torsten för resten bodde en tid som student. Det är tre rum, kök och jungfrukammare och så tre små sovrum ovanpå, mycket näpet och lustigt men kanske väl smått. Man kan inte ha några större folksamlingar där. Priset är bara 9000, och värdinnan är villig att vänta till 1 jan. bara hon får oss. Mig tilltalar detta oändligt mycket mer än Ljunggrens tunga våning, där våra möbler skulle försvinna och där jag är rädd för Strindbergstankar. Har telegraferat om det till Torsten, men det är mycket möjligt att han redan hyrt Ljunggrens, för Sigfrid tillrådde det så ivrigt.

(Klipp)

Här har jag varit alldeles solo sen Torsten reste. Men i morgon kommer Lindbloms, och då skall jag traditionsenligt ha dem på middag. Hortense Grönstrand kommer också i morgon och Rosenquists på måndag.

I nästa vecka skall jag sitta några timmar varje förmiddag hos en  -modist! För att lära mig lite knep. Jag är helt stolt över min idé. Men först erbjöd jag förgäves mina tjänster på tre ställen. Den fjärde lyckades dock. Det skall verkligen bli intressant. Stärkstrykning ska jag också försök lära mig innan vi far härifrån.

25.9.-29

Nu kommer vi och ber om hjälp i en liten angelägenhet. Saken är den att Torsten behöver en ny ulster, och vi vet inte om det är fördelaktigast att köpa här eller i Sthlm. Här kan man få en snygg färdig för 900 mark; skall den sys blir det c.a.           1 500. Men Torsten har bra passfigur, så jag tycker det är onödigt. Skulle nu Mamma vilja ringa upp till Paul U. Bergströms och höra vad det ta för en mörk ulster av god kvalité? (Den måste kunna användas tillsammans med doktorshatt och prästrock men behöver inte vara särskilt varm, för han har ju päls). (Klipp)

14.10.-29

(Klippt med tack för Sthlmsbesöket)  Hela resan var nog mycket hälsosam för oss båda. Så här på avstånd sett verkar Uppsala så skrämmande kallt och kritiskt, och därför var det så välgörande att få känna värme och vänlighet och få ett friskt intryck av rikedomen och det starka livet där. Det blir mycket lättare att bryta upp härifrån.

Sen vi kom tillbaka – resan utmärkt – har jag oavbrutet varit på språng, dels för möbler och dels för scouterna, som ska ha både ny lokal och ny kårchef, vilket senare visas sig mycket svårt att uppdriva. Och så ska de ha fest 6 nov., och jag måste ordna med programmet.

Möbler blir tydligen förmånligare här. För samma pris, 900 kr, som det billigaste soffmöblemanget kostade i Sthlm, få vi här ett pampigt av mahogny med särdeles bekväma länstolar i form av miniatyrsoffor. Vi bestämmer oss nog för det jämte ett par vanliga länstolar i stil med de små, så passar gruppen också i ett mindre rum, ifall vi i framtiden flytta. Och så fundera vi starkt på ett matsalsskåp i renässans, där jag skulle få rum för både linne och porslin. Och så ett vitt sängkammarskåp med spegel. Det enda som vi redan köpt är emellertid en förtjusande tennspegel med tillhörande lampetter (650 M.)

I går reste Torsten till de tvåspråkiga prästkurserna i H-fors, återvänder i morgon. I slutet av månaden skall han dit igen, kallad till Svenska Studentkårens kårafton att tala om Goethes religion. Jag hade Märta och Malin här på middag. Det är tyvärr dåligt med Märta. Hon är praktiskt taget lam i armarna. Nu passar hon på att ligga till sängs medan Johannes är borta, för det passar inte honom att ha sjukt i huset.  Det är förfärligt att inte kunna göra något för henne.

Torgny skriver här själv och tackar för bilen. Han innesluter en majblomma som uttryck för sin kärlek. I tankarna lever jag nu om förra årets händelser dag för dag. Älskade lille Sverker!

Från Leksand:

26.7.-32 Västanvik,  Leksand

(Klippt) Vi ha det ljuvligt på allt sätt, och jag läser korr. på slumboken och knogar sakteliga framåt på Ménégoz´ ytterst lärda och svåra föreläsning. Pappa B. kom i lördags men hade tyvärr tagit returbiljett och reste således måndag middag igen. Han är alltid så förnöjsam och rar.

(Klipp)

Den lille kallas numera för ”Smörklumpen”, så tjock är han. Han kan sitta själv nu.

Från Härnösand:

10.2. 37 Härnösand

Tack för (klippt) den söta karamellfilten! Det har ju hittills visat sig att den skära färgen inte hjälper – få se hur det nu blir! Men fem pojkar vore ju också ståtligt, och vi äro glada åt vad vi få. Den enda som är alldeles bestämd i sin åsikt är Torgny: ”Måtte det inte bli någon tjej som förstör familjen,” säger han.

Carl-Yngve har haft påssjukan och fått ligga isolerad uppe i gästrummet. Han var så tålig och snäll och begärde inte annat än att få höra en saga medan han tog tempen.  I dag har han första gången varit i skolan igen. Nu återstår att se om de andra få slippa undan eller också ska däran. Lille Harald har hostat fasligt men är mycket bättre, och Folke har för första gången varit ute i världen på egen hand, i Viksjö prästgård…. På tantens fråga om han inte ville stanna längre hade han svarat: ”När man är så blyg som jag, så kan man inte vara borta länge”.

Själv är jag piggelin och ska bort på middag hos bankdirektör Öhmans tillsammans med Fernströms och Wilma….

De nya jungfrurna äro så duktiga och vänliga och rara, och jag njuter obeskrivligt av den förändrade atmosfären i hemmet.

Prostmötet den 2. gick bra på allt sätt. Det var ju ett kraftprov för kokerskan, som kom dagen före – 20 pers. på middag!

14.2.-37 Lasarettet, Härnösand

Jag sitter nu hela dagarna nere hos Torsten – han påstår att tiden blir så lång när jag inte är här. Men Folke sa i morse: ”Ska Mor vara hos Far hela dagen igen? Tänk om Far tröttnar på Mor?”Jag förklarade att jag kunde sitta alldeles tyst och stilla när Far vill sova. ”Ja, det är väl så att Far tycker så mycket om Mor.”

Det går alltjämt fint framåt. Idag skulle han egentligen redan fått stödja på benen litet, men så fick han ett glycerinlavemang i går kväll, avsett att låta honom sova bra, och det har verkat 12 gånger och tvärtom alldeles förstört natten för honom -13 gånger är det visst nu! Tempen igår kväll är 37.4. Alla här är så snälla, vet inte hur väl de vill. Ett krucifix på väggen och ett litet altarskåp, som två tända ljus stå framför, ha vi fått in, och så mycket blommor att vi kunnat dela med oss av överflödet.  Verkligt orolig behövde jag ju aldrig vara, men när Wilma kom och ojade och beklagade morgonen efter var det inte lätt att behålla behärskningen.

(Klippt)

7.4.-37

Käraste födelsedagsbarnet!

Här komma nu de tre minsta och jag och uppvakta. Är inte lill-minsten söt så säg? Det ser ut alldeles som om han ler, men det är nog kamerans försköning, ty han är bara fjorton dar gammal. Fru Muscat, en härnösandsdam som nu är anställd på Idun, tog både detta och andra kort här hemma.

(Klippt)

I kväll skall jag spela månskenssonaten på Fredrika Bremer, i morgon är vi bjudna till pastor Edströms, fredag kommer frälsningskommendören Larsson och bor här över natten, lördag reser Torsten till Sthlm. Så Mamma ser att det är full fart.

(Klippt)

I förra veckan hade vi mycket lyckade kristna gemenskapsdagar, där alla samfund deltogo. Andra dagens kväll bjöd Torsten hela församlingen hit på té. Det blev c:a 225 personer, och det gick fint. Vi hade brett 800 smörgåsar, och det blev rätt mycket över. De 200 kopparna räckte däremot inte utan en del måste diskas om, och klädstången nere i hallen brakade ner. Men stämningen var utmärkt, och tal och musik omväxlade trevligt.

Nu ska jag gå och sy på en ytterst välbehövlig grön klänning.

(Klippt)

27.4.-37

Välkommen! Fredag kväll ha vi visserligen både läroverkets och flickskolans högsta klasser här, men det gör ingenting. Dopet blir i kyrkan omedelbart efter högmässan.

15.10.-39

(Klippt)

Visst är det fruktansvärt, allt vad vi uppleva, och ligger som en ständig blytyngd över en. För väl att det låter så pass hoppfullt från Finland nu! Olle Rosenqvist telegraferade häromdagen och frågade om vi kunde ta emot deras tre flickor, och i går kväll kom de. Så nu har jag nio kring bordet! Men det går ju så bra tack vare våra många rum. De bo på vindsdubletten. Den äldsta tog studenten i våras, och är en alldeles förtjusande flicka, den andra är 14 år, litet blek och tyst, och lilla Birgit är 7 år och mycket näpen. Hon fick en chock i somras då blixten slog ned och antände en lada alldeles invid deras sommarvilla, och därför är hon litet ömtålig. Nu har jag således fått döttrar också, och det är verkligen förtjusande. På samma gång är det som om en yttersta liten svallvåg av krigets elände och fasa nått fram till vårt lugna hem.

Jag tänker anmäla mig till deltagande i en sjukvårdskurs på lasarettet för att bli krigssjukhussamarit – det behövs 200 bara här i Härnösand. Men vem ska vakta huset, om barnen evakueras och jungfrurna reser hem? Vad är rätt att  göra?

Vi är alla friska. Torsten är idag på Norderön och i morgon i Sveg. Han får väl svara själv på Pappas litteraturkritik. Men naturligtvis menar han kristen etik, Jesustolkning o.s.v. genom indiskt resp. kinesiskt temperament och med deras innerlighet och tankedjup, annorlunda än vårt. – Folke har skollov på grund av tre scharlakansfall i klassen –måtte han slippa! I morgon har jag kvinnliga gymnasisternas bibelstudium, på tisdag prästfru-möte och Svenska kvinnors missionsförening. I dag har jag legat till sängs och haft det skönt.

26.11.-39

(ang. Torstens födelsedagspresent.) Idén med skrivbordslampa är utmärkt– han har nu en mycket enkel. Skärmen skall helst vara ljus. –Själv syr jag en skrivbordsmatta av tegelrött tyg med guldkant.

Sjukhustjänstgöringen är nu slut. Det var tröttsamt men ytterst intressant – såg bl. a. ett kejsarsnitt. Till sist kände jag mig riktigt hemmastadd på operations-avdelningen. Men nu är det skönt att få vara hemma igen och ta igen det försummade.

22.12.-39

(Klippt)

Jag har haft en sådan brådska med telefoneringar och igångsättande av insamlingar för Finland och för våra egna soldaters ylleutrustning och med mellan 900 och 1000 tackkort med anledning av Torstens födelsedag, att min egen korrespondens alldeles fått ligga nere. Och nu är det alltså nyårskorten, 4-500 som ska skrivas! Det är rena djurplågeriet!

Carl-Yngve har kommit hem med BC i svenska och B med tvekan i både tyska och matte, så nu måste jag också ha mina dagliga, tidsödande duster med honom. Men han måste ju lära sig koncentrera sig och arbeta. Torgny och Folke hade däremot båda fina betyg. Alla ha varit friska, och inom familje-kretsen ha vi det bara gott och bra.

Prästvigningen med 47 personer vid långbord gick lyckligt av stapeln i söndags. klipp.

Nu ska flickorna få resa hem några dar var i jul som uppmuntran efter allt knog – men på nyårsdagen blir nästa kraftprov! (Klipp)

Kyrkoherde Bergmans äldste son passerade häromdagen på väg till Finland som frivillig. Den andre sonen upptäcktes vid inkallelsen ha ont i magen och vårdas nu hemma av den lyckliga Kaj.

11.2.-40

(Klippt)

C-Y och jag hade sedan en lugn hemresa – de stora tågförseningarna hade då inte börjat än. Redan första kvällen hade Harald en förfärlig hosta, och sedan hade de hosta och feber i tur och ordning alla utom Torgny. Själv fick jag en faslig snuva, som inte ville gå över fast jag låg i tre dagar. Och Sonja, husan, fick ont i öronen, och det visade sig att hon hade var både i dem och i pannan och käkhålorna och måste ligga på lasarettet i tre veckor, trodde doktorn. Nu ser det dock ut som om hon skulle få komma hem endera dagen efter bra två veckor. Under tiden har jag torkat disk och städat och tvättat o.s.v. Det har varit riktigt roligt.

Den andra kontingenten finska barn är just nu här, inkvarterade i flickskolan. Lottorna och Röda Korset sköta om alltsammans och landssekreteraren står för det organisatoriska. Så jag gjorde mig överflödiga bekymmer.

På ett stort Röda kors-möte med 60 representanter från hela länet måste jag fungera som ordf. och tidningen skrev att jag skötte det som en durkdriven radioreporter.

Nu är alla här friska. C.-Y. undersöktes häromdagen: polyperna är ingenting att ta bort men möjligen behöver han glasögon. Mot huvudvärken fick han ett ”bistick”, en injektion och mot snuvan droppar. Om torsdag ska jag fara med honom till ögonspecialisten i Sundsvall. Om onsdag ha vi prostmöte.

23.3.-40

(Klippt)

Vi är alla friska – fast jag själv har just en snuvpers igen. (Om påskgäster) tisdag ska jag resa bil till Liden och tala på en Röda Kors-fest. Torgny är på ett K.F.U.M.-läger, de andra pojkarna är hemma. Påskkyckligen värper som vanligt, och påskkärringen har risat hela familjen på morgonen.

7.4.-40

De allra varmaste lyckönskningarna på födelsedagen! (Klippt)

I morgon ska vi ha en stor missionsdag här för alla grannförsamlingarna, så jag får fira dagen med det. (klippt)

Domprostens reste igår till Uppsala men komma igen i juni för att packa mer. Undrar om vi också en gång ska få flytta tillsammans till Uppsala….

Klippt

Inte kommer jag till Stockholm. Och om Margit disputerar kan jag nog inte motstå frestelsen. Jag är vice ombud till Röda Kors-mötet i Sthlm i slutet av maj eller början av juni, så då kan det ju hända

Linnéa reser hem 1 maj och sen ska jag reda mig med bara Sonja, så då blir det minsta möjliga resor, förstås.

Lilla Erland har hosta och feber men är ändå pigg och snäll. Annars må vi alla bra.

20.6.-41

Klipp

Och tack för brevsamlingen! Jag längtar att få fördjupa mig i den, men så länge vi är kvar i stan går det nog inte att få någon tid  – här drunknar all disponibel tid i städning och lagning. Här är ingen riktig värme än, och därför stannar vi i stan över midsommar.

Torsten har i kväll rest till installation och visitation i Fjällsjö och Ed (Klipp.) På stationen fann jag Emma Westerström, som följde med mig hem och drack té, och sen ha vi suttit och lagat färdig en stor hög. Skönt!

Torgny har rest till Allwood i Mullsjö. På vägen hälsade han på Hedgrens i Stockholm och sedan Göranssons i Göteborg, så han har nog inte kommit fram till Mullsjö än.

Carl-Yngve hade fulla betyg, men Folke kom inte in i läroverket. Han hade inte lärt sig parentestekniken och stupade därför i matte. Allt annat klarade han. Men det var nog bäst som skedde – nu får han i lugn gå ut sin fjärde klass, hoppas jag.

Lugn ja – hur ska det bli?

(Klipp)

Flickorna Rosenqvist kommer inte.

25.6.-41

..har mera bråttom än vanligt med att fernissa alla husets korkmattor, städa källaren, peppra in yllesaker och förbereda flyttningen. Helst ska jag också hinna planera litet i rabatterna, som ser ganska kala ut sedan begonierna blommat ut och se ut som bara rabarber.

Torsten har kommit lyckligt hem idag, mycket nöjd med sin resa. Om söndag har han diakonissinvigning och sen ska han till ungdomskursen i Ås nära Östersund.

Från Torgny har kommit ett mycket belåtet brev från Göteborg, som han lär känna utan och innan efter en av Göran Göransson uppgjord enveckosplan, och i morgon följs de åt till Mullsjö. Carl-Yngve har bett att få ligga i tält i natt med Lars Frykholm, och Folke har kommit hem brunbränd och präktig från sin midsommarcamping. Harald och Erland var med mig i kyrkan i går, och Erland förklarade att han nu vill gå varje söndag. (Klipp)

24.9.– 41

Nu ser det ut som om jag verkligen skulle komma i väg till kursen på Jakobsberg. Får jag övernatta hemma… (klipp)

29.10-41 Trehörningsjö

Klipp) har hållit missionsföredrag i kyrkan idag.

Tänk att i går kom Ellen Bucht med ½ kg. kaffe, som hon sparat och gav mig som födelsedagsförskott! Jag blev nästan rörd till tårar.

Vi mår bra allesammans, d.v.s. idag har jag inget hört förstås. Pojkarna är rara var och en på sitt vis. De två små blev vaccinerade för några veckor sen och fick ordentlig feber efter det, men nu är det bra igen. Och jungfrun är snäll och duktig med matlagning, men hon hinner ingenting annat än köket och veckotvätten – strykningen sköter jag.

Torgny har blivit ombedd att hålla Gustaf Adolfs-föredrag för S.G.U., och han planerar att ge ut en gymnasisttidning – bara ett nummer –och han tänker delta i i en litterär pris-tävling för gymnasister, så han är i full fart. Carl-Yngve hade dessvärre tre varningar: rättskrivning, matte och geografi. Jag har överenskommit med honom och hans lärarinna att han ska försöka bättra sig på egen hand under en månad, lyckas det inte får vi ordna läxövervakning. Men jag tror verkligen att han själv inser allvaret nu. Folke är flitig och glad som vanligt.

Jag gruvar mig för födelsedagen. Om den vore lyckligt över ändå!
Tack för alla fyrtio åren, all glädje och trygghet i hemmet, all god fostran!

27. 12. -41

Klippt

Här stod verkligen glädjen högt i tak, trots att både Carl-Yngve och Harald låg till sängs med litet feber. Men till julfirandet fick de ändå stiga upp och klä på sig. I går låg fyra, Erland med otäck hosta, och idag hade han 38,8 på morgonen och 39,6 på kvällen. Doktor Fernström har varit här och lyssnat på honom, och det hörs lyckligtvis ingenting på lungorna. Han har sovit mest hela dagen, vill inte äta men är glad och nöjd de stunder han är vaken. C.-Y. har också legat i dag men är nu feberfri, och de andra ha varit uppe. Torgny åker skidor en mil om dagen, och det klarar han på en timme. Men idag var det för kallt – -23. Och så hade han bråttom att skicka iväg sina tävlingsbidrag. Han ska resa till gymnasistmötet på Hampnäs och hälsa på Burgmans i Trehörningsjö först.

I morgon ska vi ha julfest för 175 inkallade från Hemsö på församlingshemmet. Stiftsrådet och församlingen bjuder, och jag har ordnat alltsammans. Och nu ska vi gå till Fernströms.

Hoppas Erland blir snart bra.

4.1.-42

Käraste Mamma!

Tack för den ljuvliga tiden Mamma var här – och för all hjälp jag fick i olika sysslor! Det är så tomt och konstigt nu utan Mamma!

(Klipp)

Erland har nu två dagar haft 37,2 på morgonen, så det är ju hyggligt. I går e.m. fick han vara en stund hos sin lekkamrat Lasse Winqvist, som bor snett över gatan. Nu väntar han ivrigt på att tant Inga ska komma i kväll.

Husmodersföreningens årsmöte gick lugnt och bra…  Esther Lutteman höll ett utmärkt föredrag… idag har jag varit på förmiddagskaffe hos Emma Westerström med henne och flera andra damer.

Torsten ligger och vilar och Erland ligger bredvid och sjunger om stjärnor riktigt vackert. Däruppe övar Folke oförtrutet på Schuberts ”Ave Maria”. Torgny har haft latinskrivning 8-2 och sedan åkt skidor en mil.

I går var vi på middag hos greve von Rosen… Vi fick jordgubbskompott med tjockvispad  grädde – hur de kunde åstadkomma det förstår jag inte.

(Klippt)

13.1.-42

Klippt

Erland ligger alltjämnt, men idag hade han bara 37,3 på morgonen. Harald är blek men lycklig att få börja i skolan igen. Folke hostar och ligger i dag, C.-Y. har fått ligga så gott som hela jullovet men börjar skolan i dag. Torgny har varit på gymnasistmöte på Hampnäs. Nanna och fröken Flodin ha rest.

Prästvigningen är lyckligt över. Jag fick licens för både kött och kaffe och kunde följaktligen bjuda 41 pers. på buljong m. jordärtsskockor och pastejer, rökt fläskkarré med legymer och mandelkrans med jordgubbskompott  – pastejerna och mandelkransen var beställda på Norma. Allt var gott, och jag tror alla belåtna. Sonja sken som en sol i hellång klänning av blått siden, som hon fick till julklapp av oss, förra året. Hennes bror var mycket humoristisk oh trevlig, blir nog en bra präst.

Klipp

9.2. 42

Klipp

Vi ha just varit ute på årets första skidfärd, åkte 6 km. Det var så vackert i skogen, och jag önskade att Mamma varit med. Nog  ar det skada att det var för kallt för skidåkning medan Mamma var här! Sen tog vi bad och sollampa och drack kaffe. Bättre kan man just inte ha det. Vi behöver inte resa till några dyra fjäll! Om det här nu bara kunde bli vår dagliga musik!

Klipp

I kväll ska jag börja min studiecirkel i ”den svenska livsformen”men först gå på missionssyföreningen. Och i morgon ska jag ha sammanträde om bokringsböckerna, både de svenska och de utländska. Torsdag är det humanistiska klubben, docent Arne Wåhlstrand, ursprungligen Härnösandsbo, skall tala om unionsbrottet 1905 i ljuset av samtida politiska dagböcker. onsdag ska Torgny och en kvinnlig gymnasist tala på ungdomsafton. Lördag ska vi ha dramatisk läsecirkel hos Fernströms: Stolpes Döbeln. söndag ska jag resa till Hola och tala på ett möte för folkberedskapens ombud i södra Ångermanland. Och i nästa vecka prostmöte! Så nog är programmet ganska fulltecknat.

(Klippt)

(Carl-Yngve) fick en kamera med tillbehör och hade tre pojkar här på kvällen.

24.2.-42

(Klippt)

I går kväll var vi hela familjen, Olle och alla de andra pojkarna på ett hejdundrande kalas hos Arthur Larsson. Erland somnade under Torstens tacktal och tillbringade resten av kvällen sovande på en soffa. Harald kräktes idag på morgonen men annars gick allt bra. Glace med varm chokladsås och alla andra tänkbara läckerheter fick vi, och själva bordet var dukat med leksaker och skruvpennor åt alla gästerna.

Födelsedagen idag ter sig ju litet blek i jämförelse. Men en stor röd skottkärra att köra snö i gjorde dock lycka. Och nu ska just chokladkalaset med köptårtan gå av stapeln.

(Klipp)

Sen har jag varit på lasarettet med Harald, som fick en jättestor liktorn på sidan av foten borttagen för en vecka sen. De tre stygnen togs bort. Men ännu får han inte stödja på foten. Han utvecklar stor virtuositet i att ta sig fram på ett ben.- (Klipp) Nu måste jag övervaka fördelningen av tårtan!

7.4.-42

(Klippt)

Ja, här sitter jag nu instängd sedan över en vecka. Det var under det korta ögonblick jag var avsvimmad i Sundsvalls kyrka som jag på något sätt vrängde till foten. Fotknölen har sedan dess varit svullen, först var det också blått nedanför den, och ömt förstås. Men eftersom det inte gjorde ont att gå så trodde jag inte det gjorde något. Och så har jag gått på den en hel månad – alltså också i Stockholm – ända tills Inga Flodin förehöll mig att jag måste låta undersöka den. Och röntgen visade en spricka i benet som måste läka ihop i stillhet. Men jag behöver inte ligga eller ha den gipsad, bara omlindad med elastisk binda. Och så blev då Birgit sjuk nästan genast. Klipp.

Svårigheten med kryckor är att man inte kan bära nånting. Och när man ska laga mat måste man ju ideligen hämta saker. Därför har jag varit tvungen att fuska ganska mycket, och jag fruktar att benet inte blir färdigläkt på dessa 12 dar utan att jag måste fortsätta. Idag har jag haft en människa här som städat, diskat och strukit, men förut ha Inga och jag hjälpts åt. En annan trevlig och mycket tacksam påskgäst ha vi också haft: Josef Oliv i Svenska Dagbladet.

Nu ska barnen läggas och sen ska teet göras i ordning. Därför adjö för denna gång!

Landshövding Engbergs förlorade sin dotter Birgit i påskveckan. Det var en häftig lunginflammation. Torgny skickar här med en dikt, som han skrev till hennes minne och tryckte i Västern. Allehanda.

(T:s dikt bifogd)

26.4.-42

Med mig är det alldeles bra igen utom att fotknölen håller sig litet svullen, och det gör ingenting. Jag behövde bara gå med kryckor i 11 dagar  – men jag har verkligen fått medlidande med alla invalider! Det fatala var att hembiträdet Birgit samtidigt blev sjuk och låg flera veckor på lasarettet, där hon till sist blev av med sina tonciller. Nu är hon i sitt hem och vill inte komma tillbaka hit och hjälpa mig tills jag får min nya jungfru den 23 maj. För hon behövs i jordbruket.

Över påsk klarad Inga Flodin och jag hushållet tillsammans, och sen har jag fått tag i en snäll men litet långsam flicka, som redan förut lovat bort sig till vår tandläkare den 1 maj och måste vara hemma några dagar dessförinnan. Men nu kommer en fru hit – med början om tisdag – och skall hjälpa till om dagarna och gå hem om kvällarna till den 23. Så jag hoppas allt skall gå i lås fast maj är en förfärlig månad. I morgon skall jag till Skönsmon strax intill Sundsvall och bilda en husmodersförening. Sista april ska vi ha de avgående skolungdomarna här på tärningsbuljong och pastejer. Den 4. maj ska jag tala om Kvinnoförbundet på kontraktsmöte i Högsjö, 3 mil härifrån. Den 10. ska jag tala på sjuksköterskehögtid i Söderhamns kyrka. Den 18-19 är det teologiska dagar här, då Westman och Josefsson kommer hit.  Den 20. kommer riksantikvarie Curman och ska tala på Humanistiska klubben. Och så är det censorer i tre omgångar- – – och så garderober och fönster och diverse annat. Ja, inte är jag arbetslös, och det är ju härligt.

Vita bandet här och Sociala frivilligkåren här och Svenska kvinnors missions-förening i Junsele ha anslutit sig till Kyrkl. Kvinnoförbundet  – stort glädjeämne. Och tidskriften Tempelvård har haft instämmanden av Arbin och Edith Ekman i Solna. Och i Engelbrekt ha de visst redan satt igång.

Alla är friska här. I dag ha samtliga bjudits på stort kondiskalas av den oförliknelige Arthur Larsson. Herbert Lagerström är här på en vecka, trivsam som alltid.